arbeit macht frei. D.v.s. frivilligt arbete. Som att röja i skogen runt stugan. Det blir öppnare och ljusare.
Att bränna kvistar är ett nöje. En massa bråte går bokstavligen upp i rök. En brasa i varje hörn av stugan. Grannen har ombedd fällt en massa stora halvmurkna granar. Granar har granna grenar som skymmer. Nya fält kommer i dagen. Små askhögar som ryker ännu följande dag.
Då solen sakta strålar en stund medan grannen samlar vedträ och jag hugger upp det lilla jag tog till vara för eget bruk. Det finns mera.
För vad är det som gör att tankarna irrar ut på minerad mark om inte just brist på sysselsättning. Man kunde skapa konst, måla t.ex. Men det finns så många duktiga konstnärer som målar bättre och ännu flera mindre duktiga som genom att marknadsföra sig aggressivt lyckas slå blå dunster i konsumenternas synfält. Skriva kanske, som nu, men inte för att vinna ryktbarhet och ära utan bara för att få tiden att gå.
Pensionerad tar jag emot vikarie-erbjudanden, med glädje, till min förvåning. Det går bra att jobba någon dag eller vecka om man vet att det är tillfälligt och att man inte behöver gå på lärarmöten.
Här om dagen fick jag ett långt textmeddelande av en yngre bror till en av mina kumpaner. Han hade hört ett program på radio där en man berättade om hur han på en begravning ondgjorde sig över att han aldrig hade tackat den avlidne för den inspiration han gett mannen. Killen ville med sitt sms nu tacka mig för att jag väglett honom gällande musik och alpin skidåkning. Jag svarade att alldenstund jag inte tänkt dö på en tid är jag smickrad för uppmärksamheten. Till saken hör att vi haft en gemensam bekant som betytt mycket för oss båda som har kilat vidare. Utan att vi hann tacka honom för allt han gett oss. Ni som känner mig vet vem jag menar. Jag bör dock tillägga att många av våra upptåg inte alltid var av sådan art att man kunde vara stolt över dem.
Körläger under helgen. Människor med körsång som intresse sammanstrålar för att tillsammans traggla sig igenom några pärlor ur körrepertoaren. Sammansvetsande finlandssvensk hygge. Herrarna fick t.o.m. beröm för sin insats! (Efter att först ha fått skäll)
Slutresultatet torde bli ett sällan skådat spektakel. På något sätt ändå skojigt att medverka när sången sitter. Dessa tider är annars belamrade med konserter av olika slag, i morgon blir det Händels opera Rinaldo i Sellosalen. En massa mässor missar man.
Ett par veckor tillbaka vid katedern. Utan helhetsansvar i den bekanta bildkonstsalen. Försöker röja upp och återställa ordningen. Sorterade pennor enligt färg. Papper enligt storlek. Ett Sisyfos-arbete.
Novembermörker kombinerat med förkylningssymptom trycker ner.
Gubbjumppan kallar…
minseglats 