Året höjdpunkt när det gäller träbåtssegling är Viaporin Tuoppi (Sveaborgsstopet) som seglas varje år i medlet av augusti. Vi startar på torsdag eftermiddag med Yasen från Bagdad. Den styva sydvästliga vinden ligger som vanligt på Porkalafjärden och Yasen som är ovan vid sjögång börjar må dåligt. Efter Porkala udd blir sjön lättare när vi kommer in bland öarna och tar iland vid Stora Svartö.
Vi går en runda runt ön och inspekterar, men Yasen är ännu medtagen av färden och lägger sig att sova ett par timmar.
Men sedan sätter han igång med sin specialitet; matlagning. Med enkla och billiga ingredienser som potatis, ris, lök och tomatpuré åstadkommer han underverk.
Det är sannerligen lyx att ha en egen kock med på sin Yacht. Efter maten törnar vi in. Innan dess går jag på kvällstoalett och försöker fota månen:
Den ser inte så häftig ut på bild..
På morgonen vaknar vi i en ogenomtränglig tjocka.
Vi lägger ändå ut och får ty oss till iPadens Navionics-program. Lyckligtvis kolliderar vi inte med någon trots att flera båtar plötsligt dyker upp ur dimman. Spridda mistlurstjut kan höras. Jag hittar efter frenetiskt letande vår lur i båtens innersta skrymslen. Åstadkommer några tafatta brölanden.
Jag är rädd för att dimman skall hålla sig tills vi når Helsingfors där de stora färjorna går ut och in.
Men lyckligtvis lättar dimman när vi går in i den inre farleden förbi Herrö och vi ser bra färjorna komma och gå. Som synes seglar vi för bara genuan, men det går undan ändå..
I SuPS (Suomenlinnan pursiseura) får vi en paradplats framför huvudbyggnaden och soplådorna. Vi promenerar till gästhamnen och beskådar Freja akterifrån.
Också andra vackra träbåtar beundras..
Jag har skaffat linor att fästa glasögonen runt nacken så att de inte skall trilla i sjön. När vi grejar med förtöjningen faller glasögonen ändå i plurret. Jag hade snöret FRAMFÖR halsen i stället för bakom. Det blev en extra simtur med dykning. Glasögonen räddades.
Yasen tillreder igen en lukullisk middag innan vi kryper till kojs. Yasens vän Ibrahim kommer på besök och äter med oss. Till skillnad från Yasen röker Ibrahim och dricker öl.
På lördag, nästa dag, dagen D, inväntas resten av tävlingsbesättningen. Viktor och Lauri. Som vanligt irrar de bort sig och anländer i sista valeten. Vi hinner dock bra till starten. Vi bestämmer att Viktor får vara rorsman enär han inte känner sig bekväm med gennakerhanteringen.
Snart hittar alla sin plats.
Yasen fotograferar.
Det går inget vidare, flera kör om oss än vi passerar. Vi hinner ändå fota fina båtar:
12:an Blue Marlin kommer emot.
Roschiers gamla Lancing Pauleena kör förbi i lä!
Alltför många försvinner framför oss. Rissanens Friendship, Hausens Pinta m.fl. Vi blir till slut 7:de av 17 i klassen LYS 2. Ändå på den bättre sidan..
Eftersom framgången uteblir besluter vi att lämna Lauri och Viktor utanför saluhallen och segla hemåt, västerut. Ett kraftigt åskväder utlovas, så jag tycker det skulle vara bra att komma så långt som möjligt innan det brakar loss. Jag hoppas vi kan nå Stora Svartö, men före Jaktgrund tornar molnen plötsligt upp sig västerifrån. Vi tar hastigt ned storseglet och packar in det.
Strax kommer de första regndropparna och sedan är infernot över oss. Vindar i trombstyrka (30 m/s sägs det) gör att det inte går att styr. Sikten är obefintlig. Lyckligtvis har jag igen monterat iPaden så jag med den kan se var vi är. Blixtarna lyser upp himlen med några sekunders mellanrum. Det dånar och sprakar. Vinden hotar kasta omkull Freja. Hade vi fört segel hade vi säkert kantrat. Eftersom vi inte kommer framåt försöker jag navigera in bakom Bötesören. Där får vi lite skydd så jag kan styra in i 1,2 m:s farleden norr om Räfsö. Vattnet strömmar emot oss så det blir svallvågor runt sjömärkena. Det är svårt att styra.
Tång flyter opp till ytan så det är som att segla på Sargassohavet. Snart lugnar det ändå ned sig och vi tar oss till Stora Svartö. Hamnen är full med båtar. Besättningarna undrar hur vi klarat oss. Nästa morgon säger damerna i grannbåten, en H-båt att jag verkat chockad..
Loggen säger att vi har haft en toppfart på över 13 knop. På bara riggen! Jag undrar när det kunde ha skett, vi åkte ju mest motvind. Man kan inte alltid lita på instrumenten..
Det blir en vacker solnedgång, och trots allt tillbringar Yasen en timme vid gasspisen för att tillreda en av sina läckra måltider. Trötta, mätta och belåtna slumrar vi snart in. (Efter disken förstås..)
Nästa morgon gryr halvklar men blåsig. 10 m/s WSW utlovar rapporten. Granntanten talar om 15 m/s i byarna. Vi är ändå först iväg. För motor. Jag varnar Yasen för sjögång efter Porkala udd. Mellan udden och Obbnäs är det alltid gropigt. Men nu har han fått sjöben och ser sig glatt omkring, filmar och fotograferar. Vi drar ut en snibb av genuan för att stabilisera gången för motor. Efter Obbnäs länsar vi för bara genuan, stadigt över 6 knop.
I god tid når vi Hemvikshamnen och kan städa undan och packa.
Det var kanske oansvarigt att trotsa rapporterna och hoppas på det bästa. Men vi klarade oss helskinnade och Freja visade sig vara en pålitlig farkost än en gång!
minseglats 