Jussi och jag tar färjan in till centrum av Plymouth, den marina vi ligger i är på andra sidan ett sund. Vi söker först en järnhandel där vi kan köpa längre skruvar till toalettstolen som lossnat helt och hållet från sitt fundament. Ämbaret kom i användning. Vi konstaterar att det är den första gången på länge som vi har möjlighet att ta en promenad.
Vi shoppar lite souvenirer, jag försöker lyfta pengar åt Jussi, men bankautomaterna vill inte samarbeta, så jag får stå för hans utgifter. Vi äter på en fiskrestaurant där de också har problem med mitt bankkort. De fick ta en annan apparat för att lyckas. God mat och god lokal öl. Vi besöker Englands (världens?) äldsta gindestilleri, Plymouth Gin, där Jussi inhandlar ett par flaskor i presentförpackning.
Plymouth är en fin stad, man kunde komma tillbaka för att se mera.
Vi tar färjan tillbaka till Mount Batten Marina, lägger vårt nytvättade byke i torktumlaren och tar en öl på den lokala medan jag försöker ladda ned sjökort på min iPad. Det lyckas inte på cafeét så jag får gå till hamnkontoret för att fullfölja nedladdningen.
En del långfärdsbåtar ser risigt välanvända ut. Den här är ändå befolkad kunde vi konstatera.
När nedladdningen sist och slutligen fullföljts, i varje fall delvis, kastar vi loss och kör ut från Plymouth med hjälp av den nyanskaffade kartan. Vi är alltså bara två kvar ombord.
När vi kommit ut på öppet hav och hissat seglen kan vi så småningom falla av österut längs Engelska kanalen, först medströms och i medvind med över 10 knops hastighet, senare vänder strömmen emot och farten sjunker till 3-4 knop trots att vi fortfarande har medvind. Vi kör i skift på två timmar och efter fem på morgonen när jag rattar söder om Isle of Wight vänder strömmen igen och farten ökar igen..
minseglats 