Eller egentligen är det den första september och jag sitter i Freja utanför Ryssklobben och skriver rent de anteckningar jag gjorde under vår Atlantfärd. Jag har alltså kommit hem och inte tröttnat på segling. Men jag fortsätter:
Samma visa under natten: segla – vinden dör ut – motor – lite vind – segla – vinden vänder – motor. Jag får en stark mögelkänsla i lovart koj och stiger upp för att ladda i-Paden. Under min vakttur läser jag Saint-Saens memoarer och Bacons filosofi på paddan innan jag börjar kämpa med segel och motor. Under morgonpasset utför jag gymnastiska övningar. Ville har också sysslat med träning under sitt pass. Det är så lugnt att man kan låsa ratten för att läsa eller göra armpressar. Automatstyrning finns men den är inte kalibrerad så vi använder den inte..
Jag överväger att ta ett bad på däck men skjuter på det då vi går för motor mot vinden.
26.7.
Idag blir det däremot tvagning, uppfriskande med en kastrull atlantvatten över lekamen. Till natten kom en lätt bris som gjorde att vi kunde segla till 5.30. Jag hade vakten mellan 01.00 och 03.00 och kunde bevittna hur månen steg upp ca. 1.30 och hade sedan polstjärnan (tror jag) som ledstjärna när jag styrde. Jussi tyckte att det lät romantiskt.
Efter kl. 7 blev Ville i sittbrunnen att sova (han tog upp sin sovsäck efter att hans vakt tog slut). Han låg där till 10.30 då jag serverade morgonmål. Jag presterade 60 armpress under mitt morgonpass, det var svårt att utföra några andra övningar då Ville låg och sov.
Jussi verkar styra mera norrut i hopp om att finna vind. Men vi får ingen. Vi försöker med spinnaker – det blir inget.
Jag har klagat åt Ville vid vaktbyte att jag bränt näsan och att det skulle sitta bra med en bimini. Vi hade tidigare försökt montera den men vi hade inte lyckats med att få stativet att passa för något av de tygstycken som kunde tänkas ämnade för ändamålet. Ville visar igen att han är handlingens man, med min hjälp bygger han en bimini av de röstumpar vi hittat och ett lakan:
Vi firar med en flaska vitt vin, kall, p.g.a. att Ville kommit på hur kylskåpet fungerar.
Eftersom det inte blåser men är varmt stannar vi båten och hoppar i oceanen – i den senare försvunna kameran finns det fina bilder, bl.a. av mig vågrät i luften på väg mot vattenytan från pull-pit´en. Att komma upp var däremot inte så lätt då repstegen var något underdimensionerad och svår att ta sig upp för. Vi såg senare på sjökortet att vi hade haft ca 2 km vatten under oss. Följande dag såg vi en haj..
minseglats 