Vinden ökade på natten. Jussi och jag kunde inte sova p.g.a. den vilda framfarten. Före vaktbytet tog vi ned spinnakern och spirade genuan till öppen psalmbok. Jag har i min tur lidit av en lätt förstoppning som gav med sig på morgonen. Det är nu mulet efter flera dagars solgass. Skönt!
Det fina kolfiberförstärkta genuaseglet börjar gå sönder i nedre liket efter Villes och mitt nattliga äventyr, vi byter ut det mot ett annat som visar sig vara för litet. Det finns många att välja mellan. Därpå hittas en stor gammal lightgenua som vi nu tycker att vi borde ha kört med från början. Men seglet hann bara vara uppe en knapp timme innan det skörade tvärs över..
19.7
– Jag gräver bland smutsiga kläder för att hitta något renare att ta på mig. I den mindre kassen samsas böcker, tidningar, notisblock, och en myriad av sladdar för laddning och koppling av diverse elektroniska manicker. Då de andra har lika många är det svårt att hålla reda på dem. Och då det finns bara ett uttag för laddning är det ständigt kö till den för att hålla telefoner, pekplattor, högtalare, extra laddningselement och andra mojänger med ström.
-Drömmarna blir allt mera surrealistiska; vi flyttas över i ett annat skepp, mera minns jag inte.
– Vinden dog ut när vårt nattskift började, hur länge bränslet räcker är oklart. Det är redan eftermiddag och ingen tillstymmelse till vind kan skönjas. Under natten rådde fukt och dimma, den för två dygn sedan fuktade t-skjortan har ännu inte torkat. Vi gör planer för Azorerna ifall vi kommer dit.
– Jag ringde Viktor med satellit-telefonen igår. Ännu ingen tillökning i familjen.
– Jussi såg en stor sköldpadda flyta med strömmen. Vi har ännu 282 sjömil till Azorerna…
– Aniara fortsätter sin färd mot det okända. Ville och jag tar vårt regelbundna tvättpass på däck. Tygsäcken gick som sagt förlorad så vi använder den gamla tryckkokaren i stället för att få upp vatten. Till slut sköljer vi håret med saltfritt vatten från kran. Också skepparen tvättar sig, det är bara jungmannen som framhärdar i svettlukt.
– Det kanske börjar blåsa lite från sydväst. Då vi slutligen beslutar oss för att hissa spinnakern visar det sig att vi rör oss snabbare än med motor.
– Jag tillreder pestolax med ris. Gott – tycker åtminstone jag själv – givetvis nedsköljt med en flaska rött – el Diablo.
minseglats 