20.7.

Ännu en stjärnklar natt. Jag får reprimander av skepparen för att jag inte rengjort toalettstolen ordentligt efter förrättat värv. Svårt på natten. Stolen är dessutom sönder och läcker. På morgonen skurar jag hela toaletten med borste och skurmedel.

Vi försöker sikta den första ön i Azorerna, Ilha dos Flores – den kommer hög fram ur dimman på eftermiddagen. Vi får nätkontakt, jag ringer mor, Eva och Viktor. Inget nytt barnbarn har fötts.

Teemu spelar finska slagdängor, jag ber honom ta speldosan med sig när han går att vila. Senare spelar han också annan musik.

21.7.

Dagen då vi anländer till de sköna Azorerna. Vi har idag åkt längs kusten till Ilha do Faial. Storstädning ombord. Den första nöjesseglaren sedan starten siktas och passeras. Vi går dock för motor. Textar Hanna och Sara. Får svar av Petski och Dan.

Vi landar i Horta, sköter inklareringen, fyller på bränsle, tömmer skräp och kör till slut till en anvisad plats, intill en franskflaggande Moody. Därpå tar vi en välbehövlig dusch och går ut på stan.

Vi hittar snart Peter´s Sport Bar, en legendarisk sjömanskrog, ett måste för alla långseglare. Vi intar några öl där innan vi fortsätter för att hitta ett matställe.

IMG_0885

Det är fullt överallt och vi får vänta på en naturskön terass. Öl får vi från en liten kiosk i närheten.

IMG_0887

Till slut får vi plats på ett fint utskänkningsställe, jag har förstås glömt namnet, där man serverar rått kött och en het sten som man får steka köttet på själv. Skojigt och gott! Härefter går vi tillbaka till Peter´s Sport Bar (vilket vi inte borde ha gjort). Drinkar dyker upp från alla håll.

Jussi hade tidigare spanat in en bekant rigg. När vi gick närmare såg vi att det var Mara Wiikeris gamla maxi Martela, nu omdöpt till Martella. Den är i ett bedrövligt skick och vi undrade hur den hamnat till Horta. Det blev i varje fall Jussis kungstanke att den skall tillbaka till Finland för att ställas på torget i Kotka eller Åbo. Dit hamnade Jussi och jag igen efter krogbesöket. Vi lär ha slagit ihop våra huvuden när Jussi hjälpte mig ombord. Han fick en bula, jag inte. På något sätt (med Jussis hjälp för min del) lyckades vi komma tillbaka till Dawn Star. Vi hade ombetts ta av oss skorna innan vi beträdde den franska båtens däck, jag tror vi glömde det.

Detta var nu den första gången jag förlorade kontrollen, gick över min gräns. I stället för att ondgöra mig över de yngre besättningsmedlemmarnas konsumtion hängde jag med. Det är svårt att vara den som står emot i en annars enig besättning. If you can´t beat them, join them..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s