När jag vaknat stiger jag upp, går upp på bryggan, ringer mor och barnen, tar en dusch, tillreder morgonmål och beger mig därpå på en promenad mot centrum, allt medan de andra sover. Jag går flera kilometer längs huvudvägen och undersöker några bivägar, bl.a. en som mynnar i en fin utsikt över viken och centrum på andra sidan. På tillbakavägen möter jag Jussi som kommer gående med ett tupplock (finlandssvenska för toalettstols- sits-ring) under armen. Jag slår följe med honom och ondgör mig över nattens skörlevnad. (Här kommer min dubbelmoral fram igen..) Jussi redogör för sjömannens villkor; till havs seglar man, när man är i hamn super man. Jag lägger orden bakom örat utan att reflektera över att levnadsstilen kanske inte passar alla..
Vi promenerar till den lokala marinboden som ligger ännu längre bort än dit min promenad hittills fört mig, får det spruckna locket utbytt och inhandlar på min uppmaning en kanadensisk besöksflagga att hissa i salningen. Utanför affären blir vi att vänta på att någon med bil skall åka mot hamnen och får snart lift med en stor skäggig råbarkad sälle i en pick-up full med diverse artiklar. Jussi känner sig hemma. Mannen förklarar att han ibland jobbar med att måla båtar i marinan och sysslar med hajfiske på fritiden. Vi reflekterar över att han säkert hade fixat vår motor billigare än den hutlöst dyra mekaniker vi haft ombord.
Ville och Teemu är ännu sängliggande de vi återvänder. Vi sparkar upp dem och intar en måltid på klubben. Inför tävlingen är funktionärerna iklädda bländande vita byxor och blå klubbrockar. Vi bjuds på vin (de tror att vi skall delta) men den här gången tackar vi nej. Vi kastar nämligen loss kl. 20.45 UTC.
Vinden är ostlig så vi går söderut. Sjön är ganska grov och vinden stadig, vår kurs är ca. 140° och farten kring 7 knop.
minseglats 