Det är hett och vi dricker för mycket. Inte bara vatten utan öl och rödvin. När vi var inne i den lokala Marinboden kände jag att jag måste köpa någonting för de dollar jag växlat plus att Tomi hade slagit en bunt dollar i handen på mig för användningen av mitt Visakort vid anskaffningen av flygbiljetterna hem, vilka vi alltså ännu hade kvar som säkerhet. Jag bestämde mig för en liten sjösäck och tog fram femtio dollar (den kostade 45 ) . När jag kom till kassan för att betala var sedeln försvunnen. Jag hade tagit lång tid på mig, shopping har aldrig varit min starka sida, och de andra var redan på väg. Frustrerad lade jag tillbaka säcken och åkte med tillbaka till båten. Det grämde mig att jag varit så slarvig med pengarna. Hade jag lagt sedeln i säcken som jag återbördade? Jag bad om att få åka tillbaka till affären på hemvägen men fick ingen genklang. När vi några dagar senare besökte affären för att handla mera till båten (pengarna rullade vid inköp av diverse förnödenheter) frågade jag om någon sett min sedel. Expediten log försmädligt och konstaterade att så inte var fallet. Förlusten var minimal i det stora hela, men jag såg att inte längre visste hur man skall handskas med reda pengar då jag numera nästan alltid använder kort. Lyckligtvis kunde de resterande sedlarna användas vid betalningen av den överraskande dyra hotellräkningen och jag fick sedermera betalt direkt på mitt konto.
Vi hittade ett nytt matställe, ett italienskt pastasådant. God mat förmånligt, nära hotellet.
Idag var den stora dagen då båten sjösattes.
Det rann in vatten här och där, men så småningom hittades de flesta läckor och kunde tätas. (Vi fick nog ändå pumpa några gånger per dag under hela resan, den elektriska pumpen funkade förstås inte..)
Följande projekt var motorn. Den ville inte starta, och då den äntligen startade kom det ingen kylvatten ur avgasröret. Det visade sig att filtret var igengrötat. Våra duktiga mekaniker fixade det till slut. Men motorn, en hederlig gammal Perkins, var svårstartad också i fortsättningen.
Jag fick åka ut på redden med Chuck från marinskolan. Han pekade ut en boj där vi kunde ligga bland hundratals andra båtar av olika typ och storlek. På väg tillbaka möttes vi av en varvsarbetare som meddelade att vi får stanna vid bryggan för att fortsätta med iståndsättandet. Väl så, för jag hade aldrig hittat tillbaka till den utpekade bojen.
Lugnade av beskedet åkte vi på shoppingtur. Mera delar till båten, kläder, alkohol och mat. En fattig pensionär (undertecknad) ser förskräckt Tomis sedelbunt minska. Vi lämnar maten i bilen men flyttar sängkläderna och alkoholen till båten dit vi nu flyttar och ordnar oss tillrätta. I den rådande åskan och regnet går jag ut i bara kalsingarna och duschar. Sköljer mig med slangen på bryggan. De andra går senare i duschen på land. Det blir vår första natt ombord, här skulle vi nu komma att bo i sex veckor, åtminstone Jussi och jag.
minseglats 