Det är så mycket han ännu vill göra. Stundtals känns tiden lång i väntan på besked, däremellan går den för snabbt för att hinna med allt.
Årets första besök på stugan röjer att en massa tallgrenar har brustit.
De barriga klena kvistarna kapas och läggs på hög för att brännas eller flisas medan de grövre får bli ved.
Plåttakets gavellist har lossnat. Träribban den suttit fast vid har angripits av myror och fukt som trängt sig in.
Han ställer sig frågan om han kan reparera skadan själv eller om han borde anlita en expert. Eftersom takfilt skyddar taket under plåten får det bero. Han känner sig osäker när han befinner sig på taket, det svindlar fast huset inte är högt. Efter en stund vänjer man sig nog.
Påskhögtiden nalkas. Skidbackarna i söder håller öppet över helgen, sedan stänger de för säsongen.
Han är först på plats i Granibacken där han inledde sin karriär för 60 år sedan. Det har varit kallt på natten, så ytan är ännu hård. En halv timme får han åka själv på den välpreparerade ytan innan den börjar mjukna i solen och flera åkare infinner sig. Det känns nostalgiskt, här tillbringade han sina vintrar på 1960 och -70-talet, som liftdejour, som tränare och tävlare. Skolan blev lidande, men med tiden klarade han av studierna.
På eftermiddagen blir det påskmiddag hos syster Nena.
Farstun och gården fylls av rullstolar, rollatorer och barnvagnar. Både de äldsta och de yngsta behöver hjälp för att röra på sig. Men maten är god och stämningen hjärtlig.
Han behöver allt mera tid för att komma igång på morgnarna. Luftvägarna måste rensas och nu känns gårdagens åkning i knäna. Ändå siktar han på mera åkning, idag är backen uppe för sista gången. Förhållandena är lika fina som föregående dag, ytan frusen under natten och en strålande sol. Men knäna och höften är ömma och huvudet tungt och snorfyllt så det räcker med 10 åk som avverkas på en dryg halvtimme.
Han ber till högre makter att han måtte hålla sig såpass kry att han kan följa med på resan till Suomu. Hotellet är bokat och anmälningarna till tävlingarna förhoppningsvis klara. (Han har inte fått någon bekräftelse ännu)
Efter att ha testat droppar, salvor och sprayer i ögat utan nämnvärt resultat går han resolut till optikern igen och beklagar sig. Nu tar optikern fram instrumenten och konstaterar efter en kort undersökning att det högra ögat är klart grumligare än det vänstra. Det verkar alltså ändå vara starr! Skönt att få en slags halv bekräftelse, han har länge gått och oroat sig och funderat på vad det kunde vara. Nu blir det att skriva till Maisa igen!
I morgon skall alltså tre gubbar på 70+ bege sig på en road-trip till Lappland för att åka Masters-FM i de alpina grenarna. Det skall bli spännande. Mer om det senare.
Kanske.
minseglats 