Gusses årliga evenemang samlar åter deltagare. 44 st. i ålder 13 – 87 år. Man har skidat 5 – 62 km med ett medeltal på 17,5 km per åkare. Den här aktuelle pensionären tillryggalade 30 km och kom således över medeltalet med marginal.
Vädret har varit, och är, strålande. Han måste lägga band på sig för att inte ta sig ut i spåret nästa dag igen. Han har nu skidat 450 km, men intalar sig att han inte måste skida 500 km. Kroppen bör vila, det har ju blivit en hel del alpint också. Ännu några tävlingar kvarstår!
Efter simskolan har det blivit pysselkväll hos farfar.
Kroppen pockar på vila, men han kan inte sitta stilla en hel dag. Måndag simma en kilometer medan barnbarnet är i simskola, tisdag gymmet då vädret är slaskigt, onsdag klubbkamp i backen mellan Pesla, GrIFK och FK-37.
I klubbkampen tillämpar man samma handikappkoefficienter som i Suomi-slalom. Det visar sig att han pga ålder rankas högt i statistiken. Då över tjugo åkare från tre föreningar har åkt är hans beräknade tid den tredje snabbaste. Eftersom de två snabbaste också representerar samma förening blir segern överlägsen.
Skenbart är kroppen alltså i god form. Den värsta hypokondrin har gått över och han sover gott natten innan han skall på PET-undersökning. Han har dessutom ordnat det så att han han direkt efter undersökningen tänker köra till Riihivuori för att nästa dag ta del i den sista deltävlingen i Masters Cup. Storslalom står på programmet.
Perpetum mobile. I ständig rörelse. Långa promenader vederkvicker. Stillasittande dödar. Terrängskidningssäsongen börjar redan vara på upphällning. En första trevande cykeltur har redan företagits. Men skidbackarna har ännu länge öppet. Man får se.
På isotopenheten sprutar de in strålande vätska innan bilder tas. Han är alltså radioaktiv. Också en slags aktivitet. Efter stunden i tunneln kör han strålande upp till Riihivuori där han är framme innan tävlingen har börjat, men eftersom han måste byta till skidutrustning, köpa liftbiljett och inte hinner besikta banan och efteranmäla sig får han finna sig i att beundra de andras åk och åka fritt med de längre Croc-skidorna. Efter tävlingen får han åka i banan och konstaterar då att han inte får de längre och styvare skidorna att svänga som han vill.
Följande dag är det en ny tävling och då hinner han fram i god tid före starten. Han tycker inte att det första åket med de kortare Head-skidorna är vidare bra, men ligger ändå andra efter omöjliga Jerker, en ställning han lyckas bibehålla efter det andra åket trots att han är endast tredje snabbast.
Han går på utdelning av totalcupens pris i samband med en galamiddag i hotell Laajavuori och konstaterar att han är den enda som inte anmält sig till middagen.
Medan de andra sätter sig till bords håller han sig påsidanom medan prisutdelning pågår. Han bockar sitt pris för seger i klassen 70-74 år och plockar också med sig Järäs och Niccas priser.
Han känner sig vilsen och smyger ut medan Rekku håller ett förvirrat tal. Själv hyr han ett rum på hotell Alba som är billigare. Han bodde där med Kricke föregående natt, men Kricke har åkt hem. Han kör mellan hotellen i slaskvädret som gjorde att han sköt på hemresan till nästa dag då det har utlovats bättre väder. Han äter en soppa på Alba för bråkdelen av vad galamiddagen kostade. Ensam, dock.
Han vet inte vad som pågår i hans kropp. Om han försöker härleda sig till det utgående från symptomen går han vilse. Han är glad att han nu är under observation. Han litar inte på sitt eget omdöme som skiftar från dag till dag, timme till timme. Just nu har han huvudvärk eller ont i nacken eller skuldrorna. Någonstans.
Natten är svår, inte mycket sömn och dessutom får han näsblod mitt i natten. Han ligger och lyssnar på poddar med en bit toapapper i näsan och en fuktig handuk på pannan. När frukosten serveras kl. 7 är han på plats och åker därefter hemåt.
När han kommer hem packar han genast upp, men när kassen är tom hittar han inte sin necessär. Han ringer till hotellet och ber dem söka i rummet. De ringer tillbaka om en stund och säger att tyvärr har de inte hittat den. Han söker ännu genom bilen innan han hittar necessären på sin knagg i toaletten. Han har alltså genast tagit den från väskan och hängt den på sin plats innan han packar upp resten. Och när han kommit till bottnen av kassen har han redan glömt hur han började. Dylika incidenter tilltar med ålder och trötthet. Han känner sig snopen!
Nu skulle det kanske vara bäst att ta det lugnt en tid..
minseglats 