Efter intensivt skidande åker han alltså in till huvudstaden för att ägna sig åt kultur som omväxling. Först till Musikhuset där Sibelius-akademiens elever håller matiné. Framförandena är så högklassiga att han inte kan tänka sig att någon framstående musiker skulle tilltala honom mera till högre pris (matinéerna är gratis) och större folkmassor. Säkert finns det skillnad, men inte så att han som amatör kunde påtala en sådan.

Han gillar speciellt pianomusiken: Debussy och Albèniz, men i synnerhet den lite äldre Sidamonidze’s tolkningar av Bach, Chopin, Liszt och Balakirev är halsbrytande virtuosa.

Efter konserten beger han sig till Kiasma där han har för avsikt att använda sitt nya museikort, men det visar sig att det idag är gratis för alla. Museet är fullsatt och han har knappt lämnat rocken i garderoben och förflyttat sig till utställningsutrymmena förrän brandlarmet ljuder. Alla ombeds samlas i entréhallen, men ingen får gå ut. Det vimlar av skolgrupper och turister. Efter en stund meddelas att det är falskt alarm och publiken kan återvända till utställningen.

Huvudattraktion är Markus Copper, en säregen konstnär som byggt upp enorma konstruktioner. Utställningen är postum, han dog 2019, men verkar ha levt just ett sådant liv som pensionären aldrig vågade kasta sig in i under och efter studietiden.

Pauliina Turakka Purhonen är bekant från körsammanhang, bl.a. syster till Novenas hovorganist Markus Malmgren.

Maaria Wirkkala studerade vid Konstindustriella högskolan, populärt kallad Ateneum, samtidigt som besökaren, men på en annan avdelning.

Jussi Heikkilä var kurskamrat på institutionen för konstfostran. Här hans verk Ounasjoki med träslag, glas och vatten från omgivningen kring floden.
Ett tema var alltså Lappland, konst och konstnärer från norra Finland.

Som vanligt när han skall tidigt upp vaknar han alldeles för tidigt och får inte längre sömn, vågar inte sova. Halvt i dvala kör han till Kalpalinna. Början till migrän kan skönjas genom blixtar i hörnet av ögat. Han kommer dock fram.

Trots ansatser har inte skidcentret förändrats mycket. Liften i tävlingsbacken fungerar ännu inte utan de tävlande forslas efter genomfört åk med snöskoter upp från gropen.

Den första tävlingen är superslalom, en blandningmellan slalom och storslalom. Han gillar inte disciplinen och ligger trea (avfyra) efter det första åket. Trots att han har det snabbaste andra åket i sin klass lyckas han inte avancera.

Han har fyra par skidbrillor och två par vanliga med sig och försöker hitta en kombination som kunde få det trilskande högra ögat att fungera inför slalomtävlingen.

I väntan på föråket.

Han får en Aspirin av klubbkamraten Nicca. Det första slalomåket tycker han går bra men ser sig distanserad med två tiondedelar av Jari. Jaska ställer inte upp och Rafu kör ut. Till det andra åket byter han glasögonkombination igen, och trots att han tycker att det går sämre än det första vinner han Jari och därmed tävlingen med klar marginal.

I och med att han har två segrar, en andra och en tredjeplacering leder han klassen pojkar över 70 i Masters Cup med klar marginal. I hans ålder är ingen riktigt frisk. Det är man väl inte om man inte har förstånd att sluta.

Han åker hem med ytterligare en ful pokal att ställa ut i garaget och en fjäderkudde, ett pris som blivit kutym i Kalpalinna. Senaste år vann han två stycken som han förde till Röda Korsets Konttibutik.

Årets kudde sover han gott på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: