Tid

Han besluter sig att besöka kollegan Helena Hartmans utställning i Lojo.

Hennes stora målningar handlar om tid. Hur man kan betrakta tiden ur olika synvinklar. Dels den mätbara matematiska, dels den existentiella, känslomässiga aspekten. Tiden är, likt Helenas tavlor, abstrakt.

Som alltid när han besöker utställningar får han inspiration till att måla själv. Men just nu gäller vedsågning och -huggning. Också det en konstart?

Pensionären har all tid i världen. Eller åtminstone all den tid som är honom förunnad. Då han helst är sysselsatt gäller det att lätta på gasen och lära sig att gå långsamt och noggrant till väga. Om han tar tid på sig behöver han inte lika ofta hitta på något nytt att göra. Färdigt blir det ändå aldrig.

Att fälla en mindre björk med bågsåg, avkvista den, föra kvistarna till en hög att senare brännas, såga upp stammen i mindre bitar som klyvs med yxa och radas bakom lidret, det är en sysselsättning som tar ett veckoslut.

Det passar honom bra. När dagens arbete är utfört eldar han bastun och badar. Sedan kan han med gott samvete sätta sig framför TV:n och dega resten av kvällen.

Allt kan inte sägas. Att berätta det uppenbara kan vara ett sätt att dölja det förborgade. Tankar hålls i schack genom arbete.

Skogsmaskinen som avverkat har kommit från Purnus. Går man i dess spår kommer man dit. Kvistar och vidjor ligger huller om buller. Men ingen svamp. Att så många träd fällts kommer att öka vattenmängden i potten vidhåller Gunvald. Ännu har det inte märkts.

Att ofta byta vistelseort är en eminent övning i närvaro – det gäller att få med sig allt som behövs på följande ställe och att städa, diska, tömma soporna och låsa om sig.

Det bör ju gå att ladda telefonen i bilen. Men den nya bilen har en usb-port som inte är som de brukar vara. Efter en tid av villrådighet kommer han i elektronikaffären fram till att det måste vara fråga om en usb-c-port. Det behövs alltså en ny ledning för 27,50. Varför kan man inte standardisera de jäkla sladdarna?

Att boka biljetter på nätet vållar honom ideligen problem. Det liksom bränner i fingrarna att trycka på olika alternativ som sedan visar sig vara de dyraste. Att rätta begångna fel är ofta omöjligt. Att få tag på en levande själ likaså.

Det gäller att besluta sig inom en given tid, annars går biljetten förlorad. Kallsvettig våndas han medan tiden går. Det finns endast så och så många biljetter kvar i den här kategorin meddelar tjänsten. Till slut betalar han i desperation. Senare framkommer ofta att billigare lösningar hade funnits. Om man vågar vänta till just innan kan man också få förmånliga biljetter. Men inte till tåget, där lönar det sig att vara ute i tid.

Nästan mitt i huvudstaden (Hoplax, Haga), kan man hitta lantlig idyll. Över den på 1800-talet byggda stenbron har trafiken till centrum en gång löpt.

Kvalitetstid med barnbarnet: denna gång biblioteksbesök och målning.

Sedan blir det detektivarbete på iPad:en.

Nu inhämtar han informationen att usb-c kommer att bli den gemensamma standarden för laddningssladdar. Bra så!

Hösten är som grannast när han sjunker in i lövrödan på sin dagliga motionsrunda. Mjukt under skorna och klarluftsblås i trädkronorna. Inga rekord noteras men skönt att forcera. Eventuella skidresor dryftas redan.

Fritid. Pensionären har gott om fri tid som måste spenderas på något sätt. Att vara sysslolös är alltför påfrestande.

Läsning och korsord ger tillfällig lättnad. Sånger att inöva. Kribblar i kroppen. Långa promenader, cykelturer, gymsessioner.

Hur ligger det till?