Fest

Veckan avslutas eller bloggveckan påbörjas med Toms hejdundrande 60-årskalas på Nya Paviljongen i Grankulla. Över 150 människor samlas för att fira Tom som har vänner både i idrotts- och musikvärlden.

Först följer minglande där många bekanta nunor dyker upp, men också för farfar obekanta som kommer fram och presenterar sig som före detta elever. De har bara gott att säga, främst om den musik han spelade på lektionerna.

Sedan följer en konsertdel där Tom och hans band spelar främst Dire Strait-klassiker med bravur. Publiken lever med.

Efter konserten mera mingel medan stolsraderna och scenen trollas bort och matbord dukas fram. Farfar och Max gör det felet att de först sätter sig till bords och sedan köar efter mat, vilket leder till att de hamnar sist i kön och får finna sig i att sitta i ett avskilt hörn då alla andra platser är upptagna.

Under måltiden uppträder en eminent jazztrio. Allt som allt ett piggt inslag i vardagslunken! Tummen upp för Tom som vågar ställa till med en sådan fest med sig själv i centrum.

Dagen efter: en längre cykeltur i terrängen mot Pirttibacka. Ett underbart höstväder lockar folk ut i skogen att promenera och cykla, mest med feta hjul. Själv har han traditionella däck och blir omkörd, men det kvittar!

Tåget – ett utmärkt transportmedel. Nu är han på väg till Karis för att träffa forna arbetskamrater, en trevlig månatlig tilldragelse. I vagnen finns förutom farfar endast äldre kvinnor och de pratar alla, antingen med varandra eller i telefon. Det blir en ljudmatta där han ibland kan urskilja någon fras, på finska eller svenska.

På hemvägen är det tyst i vagnen trots att där är mera folk, eller åtminstone lika mycket.

Han har redan utgått ifrån att den nya bilen inte ryms i det gamla garaget, eller den ryms in med nöd och näppe med risk för närkontakt med dörrposten, men han kan inte komma ut.

Då kommer han på den briljanta idéen att backa in fordonet. Med kameran som slås på med backväxeln är det relativt lätt att passa in bilen genom porten och då kommer förardörren på den sida där det finns mera utrymme.

Han börjar läsa sina egna bloggtexter. Det är praktiskt att ha allting nedtecknat när minnet börjar svika. Hur mycket han har jobbat med båten, seglat, tränat och tävlat i backarna, tillbringat på sommarställena och tänkt i största allmänhet. Samt umgåtts med barnbarnet.

Den här gången väljer hon själv att åka på konstutställning. Farfars läror börjar gå hem! Belöningen blir en tårtbit.

Nästa dag blir det en tur till stugan där det inte är brist på göromål.

Samla och elda kvistar, bl.a. från syrenen som trimmas. Ännu en liten björk får finna sig i att bli ved.

Han tar i ugnsluckan med bara händer och bränner tumme och pekfinger. I detta skede av livet är det väl bara att köra på tills väggen kommer emot.

Han har tagit för vana att lyssna till Radions Symfoniorkesters varje vecka återkommande konsert på TV. I synnerhet intervjuerna i pausen är ofta mycket informativa. Idag spelas verk av en ny bekantskap, australiensaren Brett Dean. Samt till slut Beethovens, en kändare kompositör, femte symfoni eller ödessymfonin.

Han borde förstås åhöra konserterna på plats i Musikhuset, men det har inte blivit av. Ännu.

Niklas Winter spelar sina arr av medeltida melodier i Viks kyrka i kväll. Farfar torde ändå stanna i stugan nu då han fått upp värmen. Han har det bra här och vet inte om han borde ha dåligt samvete för det.

Det har varit frost inatt, men nu börjar solen värma.

Efter att björken är sågad, klabbad och radad beger han sig på en skogsutflykt längs skogsmaskinens spår mot Purnus.

Det blir en timmes promenad i delvis oländig terräng, men stegmätaren visar inte särskilt mycket.

Snart är det dags att lämna stugan och åka in till tätorten. I kväll skall det bli Evigt ung på Svenskis. Det skall bli intressant!