Farfar åker tidigt iväg från Sjundeå för stt hinna till Kyrkslätt innan det utlovade regnet börjar falla. Han kommer fram just för att se tåget åka iväg 8.37. En snabbtitt ger vid handen att nästa tåg går 9.37. Så länge orkar han inte vänta utan beslutar sig för att cykla vidare.

Till Kyrkslätt har han kommit med en medelfart på över 20 km i timmen, men nu tar han det lugnare. Vid Masaby ser han ett tåg gå österut, han inser att han tittat på tidtabellen endast för ett spår, tåget gick 9.07 från ett annat. Nu är det för sent, han trampar på. Så småningom hinner regnet upp honom, men det har bara en skönt svalkande effekt och räcker inte länge. Han har nog cyklat hela vägen förut, det är egentligen inte så långt.

Senare samma dag kommer han äntligen iväg på en konsert, i sällskap med den gamla trogna vännen Mågens. Wigwam Experience spelar på Lappvikens sjukhusområde.

Till en början ser det väldigt tomt ut och de som kommer är pensionärer i farfars ålder, många utstyrda som de antagligen var i slutet av 1960-talet.

Orkestern, som inte har några andra musiker från gamla Wigwam än Jukka Gustavsson, spelar ändå förvånansvärt autentiskt. Och Gustavsson briljerar som aldrig förr på ett anspråkslöst tangentbord som ljuder likt en äkta Hammond.

I slutet av setet, som är över på en timme, vågar sig några förfriskade stofiler ut och dansa framför scenen.

Farfar och Mågens sitter dock kvar på sina platser och småfryser i den snåla blåsten. Efter några låtar av följande band, Five Fifteen (som inte ger något bestående intryck) beger sig vännerna iväg.

Det har varit roligt att återuppleva musik från ungdomens dagar trots att publiktillströmningen inte är som förr. Folk kanske är i Stallörsparken och lyssnar på Ledin..

*******

Vissa utsagors sanningshalt är av tvivelaktig natur och kan vara en produkt av sagesmannens fantasi. Han ertappar sig själv någon gång med att tro på påståenden som han själv har fabricerat för att framstå i förmånligare dager. Samtidigt kvarstår dessa halvsanningar och gnager hans samvete långt efter det att alla som utsatts för dem har glömt dem.

Han tänker sig gå vägen fram då jordens dragningskraft sakta ökar och drar honom till sig tills han gradvis sjunker ned och förenar sig med underlaget.

När han inte vet vad han vill, kan eller bör göra ställer han till med tvättstuga. Lakan som baddat i svett under heta sommarnätter får sig en omgång.

**********

Byktvätt är en lämpligt meditativ sysselsättning. I synnerhet mangling. Han spelar Lux med dj Bunuel från Arenan medan han jobbar. Så får han en förmiddag att förlöpa.

Cyklandet har blivit en (o)vana. Nu bär det av österut. Det är svårt att hitta genom förorterna norr om Helsingfors, han villar bort sig flera gånger. Googlemaps har han inte lärt sig använda, han vet inte vad som är upp och vad som är ner, framåt eller bakåt. Så alldeles som när han kom från Kyrkslätt, nej ännu mera, tappar han bort sig. Telefonens batteri töms snart och han struntar i Google. Till slut kommer han ändå till Fazers fabrik i Vanda där han tar en dubbel espresso och en croissant. Medan han laddar telefonen.

Härifrån är det inte längre långt till Björnsö där han lastar cykeln i båten och kör via butiken och varvet till Lågören.

Svirvelfiske: första gången på 30? år.

Gusse får två abborrar. Farfar ingen.

***********

Och så: den första lite längre seglatsen med Julle. Seglen omsorgsfullt satta, vanterna spänns under gång. Nu känns det bra!

Knegarna har slutat segla för säsongen. Skönt att vara pensionär när friska vindar blåser och solen skiner!

Han glömmer lätt hur gammal han är och förivrar sig. Han är igång hela dagen men trots det får han dåligt med sömn under nätterna. Förmiddagarna är tröga, men på eftermiddagarna piggnar han till.

För att slippa bekymra sig för jullen för han den till Simsalö båtvarv för upptagning. Joa kommer med traktortrailern och släpar båten till övre skjulet.

Gubbarna hjälps åt att baxa in jullen.

Där finns den nu i säkert förvar om Eddie eller farfar vill komma och rusta den inför nästa säsong.

Joa förevisar verkstadsbyggnaden där båten han hittat, fått, förvaras.

Farfar har i olika skeden rört sig på varvet och fotograferat. Bl.a. hade han sin folkbåt här några år. Det var då Joa kommenterade då farfar stressade för att få båten i sjön: ”du borde ha hörlurar på som skulle upprepa mantrat ’ta det lugnt’ ”.

När jullen är uppe åker farfar till holmen för att packa sin cykel. Hemvägen blir inte lika krokig som ditresan, men googlemaps leder honom genom återvändsgränder och vägarbeten.

När han kommer till Hoplax station ger han upp och tar tåget till Grankulla. Aldrig mera med cykel till Björnsö!

Ibland undrar han varför han skriver denna blogg. Inte för att han tror att den skulle ge några oförglömliga upplevelser åt eventuella läsare, utan snarare för att det hjälper honom själv att strukturera sin tillvaro och formulera den. Att publicera den känns ändå meningsfullare än att skriva för bordslådan. Eftersom han är fåordig kan hugade kolla bloggen om de vill veta vad han sysslar med.

Nackdelen är att när han berättar något kan åhöraren redan ha läst det i bloggen.

Och nu verkar det som om sommarens verkliga seglats skulle gå av stapeln..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: