I ABC-stationernas matservering ser alla portioner likadana ut, oberoende om det är kött, fågel, fisk eller vege. En salig röra. Farfar tar av misstag höna som han först tror är fläsk och för tillbaka. Till slut hittar han en grönsaksblandning. Nämnda kedja har nästan monopol längs våra vägar och det är svårt att hitta något alternativ.
Framme i Himos får han nyckeln till Patalahden motellis lägenhet nr 22. Han hinner byta till skidutrustning innan träningen i backen börjar. Först ett försiktigt träningsåk i den fartfyllda banan, sedan ett till där han satsar fullt. Och faller. Bakvikt efter långsvängen i slutet. Det opererade knät känns underligt, inte efter fallet, men annars. Han prövar de längre skidorna men får dem inte att svänga. De får i fortsättningen duga som super-G skidor.
Följer ett par åk med tidtagning. Kön utanför startstugan är lång. Farfar är försiktig efter fallet. När det andra åket är till ända åker han till motellet, badar snabbt bastu och ser på damernas storslalom i Åre. Resultatet från träningstävlingen dröjer, men han har inga förväntningar. Han hoppas knät skall hålla. Inget resultat från röntgenundersökningen har kommit.
Resultatet från övningstävlingen kommer. Det är just så bedrövligt som han befarat. Knät är sjukt. Han får ingen sömn. Är det motiverat att fortsätta tävla om han inte litar på sitt knä?
Nästa dag gryr. Sömnen infann sig till slut. Knät känns bättre. Han förbereder sig mentalt för dagens tävling. Han vet i princip hur han borde åka men det har inte blivit så. Man kan inte åka försiktigt om man vill vinna tävlingar.
Men döm om farfars förvåning då han ser att han ligger trea efter det första åket. Plötsligt stiger hans självförtroende.
Han lyckas ännu passera tvåan i det andra åket och stiger en placering. Priset är en medalj och en berlinermunk!
Dagen är strålande och stämningen på topp!
Det märkliga är att knät inte har krånglat idag. Mycket, många krämpor, finns mellan öronen. När det går bra försvinner känslan av allt som känts illa. Och visst finns det möjlighet att åka snabbare, rakare, mera skärande. Bättre. Men plötsligt kan det också gå sämre.
Följande dag är i stort sett en upprepning av föregående. Tredje efter första åket och andra efter det andra (Tomi stupar på mållinjen). Det blir en ny munk som sparas åt barnbarnet. Rafu är bara onödigt överlägsen.
Vädret är fortfarande vackert, men inte riktigt lika varmt som föregående dag. Man kan ju undra vad som får pensionärer att fortsätta tävlingsverksamheten långt efter bäst före-datum. Ibland undrar farfar också. Det är kanske så att det är svårt att sluta med något som man har hållit på med hela sitt liv. Och gemenskapen är viktig.
Efter bilturen hem blir det den sedvanliga pysselstunden med barnbarnet.
Hon är duktig på att rita med apple pencil på iPad. Det är på det sättet lättare att farfar inte har så mycket att städa undan.
Husläkaren intygar att knät på röntgenbilderna ser utmärkt ut för en man i farfars ålder, men efter måndagens slalomträning har han varit i skidbackar fyra dagar i streck och det känns nog i knäna. När träningen är slut, och han har hjälpt till med att ta bort portarna, åker han ned utan stavar och råkar komma på ett isigt parti, vilket leder till att han faller. Han skadar sig inte men är så trött i benen att han har svårt att komma upp utan stavarnas hjälp.
Han kan inte besluta sig om de gamla eller nya skidorna är bättre i banan. Det lutar mot de nya, de gamla ”släpper” på isigt underlag. Han lämnar dem åt Tom som har ordentlig serviceutrustning. Det är svårt att ge upp dem helt, han har ändå firat triumfer med dem, bl.a. FM för tre år sedan. Och eftersom mästerskapet inte har anordnats sedan dess pga pandemin har farfar varit regerande finsk mästare i slalom i klassen M65 i tre år.
Farfar har funderat på att ansluta sig till Fredsförbundet. Han har kontaktat förbundet med en anhållan om en option för anslutning. Frågan är om nu är rätt tid att ansluta sig. I varje fall borde han underhandla med grannen för att se om de borde ansluta sig samtidigt. De har rätt att ta del i förbundets möten redan nu. Både farfar och grannen är rädd för att den andra skall anhålla om medlemskap i smyg. Men det vill ingendera göra. Risken är att det blir världsfred innan de hinner göra slag i saken. (Skämt åsido sade asgamen; farfar har likt många andra betalat medlemsavgiften till Fredsförbundet)
Ett mystiskt ljud sprider sig i lägenheten. Resonans från varmvattensystemet. Om man stänger en kran i garaget upphör ljudet. Men då blir det kallt i elementen i garaget och alla kök i tre våningar ovanför varandra. Ljudet hörs inte hela tiden utan mest på veckosluten och då farfar inte är hemma och kan åtgärda problemet. När servicegubbarna kommer hörs ingenting. De åker bort med oförrättat ärende.
Onsdagstävling: då farfar inte klarar sig mot de yngre låter han sina skidpar tävla mot varandra. Denna gång börjar han med de gamla som Tom har servat. Sen i slutbranten igen. De nya är en halv sekund snabbare. De leder nu 2-0. Å andra sidan är flera av de åkare som körde bägge åken med samma skidor också snabbare i det andra åket. Hanski t.ex. Honom rår inte farfar på längre.
Kriget rasar vidare. Familjemedlemmar drabbas av Corona. Annars har sakerna sin gilla gång.
minseglats 