Tö

Efter snö följer tö. Farfar beger sig ändå ut med sina äldsta skidor och parstakar sig fram längs gångvägar och trottoarer. Emellanåt byter han till skejt trots att utrustningen är fel. När han kommer till Kasabergets motionsspår konstaterar han att det snabbfäste han lade på i garaget inte fäster alls. I motluten får han skejta igen för att överhuvudtaget komma fram.

Dagens slalomträningar är inhiberade (inställda på rikssvenska). Backen är för mjuk, meddelar klubbens masters-tränare Tom till Whatsappgruppen. Uppmuntrande kommentarer följer.

Att vädret påverkar humöret blir uppenbart. Den snö som legat på trädens grenar (tykkylumi på finska, i motsats till tykkilumi, kanonsnö) faller ned, ibland i nacken på dem som vågat sig ut i spåren. När snölandskapet var som vackrast mådde farfar prima, nu känner han sig krasslig och gör hemtest med jämna mellanrum. Ryggen verkar också vara en väderkatalysator. Liksom sömnen.

Han går tidigt till sängs utan att få sömn för att vakna till störtloppet i Peking. Han försover sig, men störtloppet kan ändå inte åkas pga hård vind. När det skall åkas i stället har inte kommit fram ännu.

Nästa natt vaknar han klockan 01,25. Damernas storslalom går 03.20 så han kan inte somna om. Han hade tänkt se det första åket på Arenan när han vaknade, men det blir nu att se det direkt. Mellan åken kommer herrarnas störtlopp, uppskjutet från gårdagen. Kan det verkligen vara så att OS-sändningarna påverkar hans nattsömn?

Allt handlar nu om skidåkning. Efter OS-skidningarna åker farfar själv ut på en 22-kilometers länk. Det går 10 kilometer innan han lyckas klara strupen från all slem som samlats där. Ett herrans harklande och spottande. men sedan går det bättre. Kvällens träningar ändras från SuperSlalom till SpecialSlalom. Varför får han inte veta. Kanske backen är för mjuk.

Psykologen ringer och säger att han inhiberar kommande möten. Han tänker gå i pension. Farfar kan obevakad framhärda i sitt vansinne. När skidsäsongen tar slut finns det tid att begrunda..

Slaskvädret fortsätter under tisdagens skidskola.

Härligt med många ungar i backen! Farfar har förstånd att åka i den andra backen trots att han skulle ha ett och annat att säga om den pedagogiska uppläggningen av skidskolan. Dessutom har han glömt handskarna hemma, så det blir bara tre åk för honom. Sist var det stavarna som blev i garaget, han får vara glad att han överhuvudtaget kommer ihåg att åka. Och visst har det hänt att han kommit till tävlingar utan skidor, men han är i allmänhet i god tid i backen så hittills har han alltid hunnit köra efter dem. Skidorna har han en gång glömt i Himos men fått dem hemtransporterade av en vänlig medmänniska. En extra resa har han gjort till Vichtis efter något han inte minns vad det var.

Det börjar vara dags att finna meningen med livet innan det är slut. Sedan är det meningslöst.

Onsdag känner han sig orkeslös. Hemtesten dagen innan visar negativt, för säkerhets skull tar han ett PCR-test på Jorv. Han skippar skidandet idag och avbokar anmälningen till onsdagstävlingen. Men gör ändå en stavvandring på stumma ben. Symptomen varierar längs med dagen och indikerar hypokondri. Eller allmän trötthet. Han kan ju inte vara på hugget alla dagar!

Under stavgången inträffar en pinsam incident efter att han har passerat Peik´s stall. Det är just en sådan händelse som sker när man handlar intuitivt efter gammal vana utan att tänka på eventuella konsekvenser. Vissa saker kunde man göra som yngre utan nämnvärda följder, men då kroppen är stadd i förfall går det inte längre.

Ilkka Herola klarar inte av att nå upp till finska folkets förväntningar. Tränare, reportrar och andra funktionärer målar upp ett scenario med framgångar som uteblir. Under tiden håvar svenskarna in medalj efter medalj i alla tänkbara discipliner. Surt!

Torsdag är krafterna tillbaka. Testet är negativt och kroppen i form. Det behövdes tydligen en vilodag från skidandet. Blixtföre i Centralparken. Rekord i tillryggalagda kilometrar och fartrekord för klassiska skidor. Dessutom tog Kerttu och Krista silver och brons i Peking vilket bidrog till den muntra stämningen. Den här gången blev svenskarna utan!

Försök att frångå det uppenbara misslyckas ständigt. Känslan av att leva i Platons grotta föresvävar honom. Det måste finnas en väg ut men livet leder ständigt på villovägar.