Snö

Väntan på snö präglade hans ungdom. Det var på tiden före snökanoner, trampmaskiner och klimatförändring (åtminstone talade man inte om den). Men snöfattiga vintrar fanns det också på den tiden trots att man föreställer sig att alla vintrar var snörika. Skidbackarna var ojämna och opreparerade. Numera har man fyllt alla gropar och trampmaskinerna jobbar på efter stängningsdags i pisterna. Slalombanorna preparerades förr genom att deltagarna trampade nedifrån upp under banbesiktningen. Ibland stängdes liften under onsdagstävlingen. En gång, inför något större mästerskap, kommenderades ett kompani från armén att trampa Granibacken.

Han jobbade som liftvakt medan hans mor verkade i caféet mitt i backen (numera rivet). Lönen för liftvakten var en hotdog och en lemonad. Föräldrarna var portdomare under onsdagstävlingarna. När han blev äldre fick han åka sist eftersom han plägade fälla alla portar. De var inte ledade som de numera är, utan bambukäppar. I Grani hade Kalle S kommit över ett parti rundvirke som användes som portar en tid. Han bröt en skida när han körde rakt på en sådan käpp som hade frusit fast.

Detta som prolog till att det nu snöar efter en rätt så snöfattig förvinter. Det har passat pensionären eftersom han har haft skidförbud under sex veckor efter fallet i Levi. Men nu när han är igång igen och både har åkt i backen och terrängen passar det bra med lite snö till. Snöstormen, som döpts till Valtteri i Finland och Malik i resten av världen drar fram över landet under lördag och söndag. Pensionären hann skida en länk på 20 km på förmiddagen innan snön började falla efter klockan 14.

Barnsligt förtjust vaknar han söndag morgon till att ett tjockt snötäcke ligger över landskapet. Ingen plogbil eller grusspridare har hunnit fram. Ännu har inte vintern försvunnit!

Han skyndar sig ut och plumsar upp till moderns residens där han tillsammans med syster och systerson skottar uppfarten. Får duga som dagens motion.

Pensionärstiden påminner på sätt och vis om ungdomstiden. Man kan vara spontan och ansvarslös med ungdom eller ålderdom som ursäkt. I båda fallen kan man bli ett problem för de närstående.

Han vill utföra själv, tycker inte om att andra ser på. Kan inte koncentrera sig. Seglatserna gick bäst med honom ensam ombord. Ingen som är i vägen. Om det inte är fråga om någon gammal vän som han seglat med tidigare. Som vet vad man skall göra utan att han behöver säga något. Som en garvad seglare konstaterade: Ett tecken på verkligt god vänskap är att man kan sitta i sittbrunnen i timtals på en bog utan att någondera behöver säga något. Trots att han jobbat i 40 år som pedagog kunde kanske någon säga att han inte är en god pedagog. Så där som man kastar ur sig. Hur ofta hör man inte omdömen om präster som klantar som folk i allmänhet: ”Han ären bra präst, han beter sig inte alls som en präst!”

Det här har han väl skrivit förut? Han undrar om han upprepar sig. Så där som de som pratar, säger samma sak om och om igen, samma anekdoter på nytt och på nytt. Glömmer vad som blivit skrivet eller sagt. Finns kanske inget nytt att tillägga.

På måndag kör han till Papa´s Bike på Drumsö och tar ett par storslalomskidor av märket Head, 183 cm långa med svängradien 23 m. Alldeles som om det skulle göra någon skillnad, han har aldrig kunnat åka storslalom och har haft liknande skidor förut som han sålt bort för att han inte klarar sig. Men det här med skidor är lite som när damer köper skor, man behöver flera par att välja mellan beroende på förhållandena. Å andra sidan var det lättare när han hade bara ett par, då behövde han inte fundera på vilka han skulle åka med. Det hela började när han i Levi fick prova ett par liknande skidor och tyckte att det var lättare att komma genom banan. Och det var med sina längre skidor han tänkte bryta nacken, men det berodde inte på skidorna utan på dimman.

Denna snömängd pockar på utnyttjande; varje förmiddag en tur i Esbo Centralpark, träning och tävling i Noux på kvällarna och skidskola med barnbarnet i Granibacken på tisdagseftermiddagar. Naturen är gudomligt vacker och sociala medier fylls av vinterbilder. Så länge detta råder gör det inget att gymmen är stängda (de har visst fått lov att öppna igen).

Han brinner av iver. Ibland känns det som om omständigheterna, och i synnerhet andra människor, skulle utgöra ett hinder för hans framfart. Hans rätt att utöva sina många intressen borde gå framom annat. Lyckligtvis har han med åren lärt sig att försöka ordna sin tidtabell så att han också hinner med andra sysselsättningar. Och att det inte är hela världen om en skidträning, tävling, sångövning, konsert, seglats eller annan begivenhet blir ogenomförd pga att han kunnat hjälpa någon medmänniska. Huvudsaken är att det inte blir någon dötid, den vet han inte hur han skall tackla.

Inför dagens skidtur tar han på sig ett par tunna strumpor under skidsockorna. Det är nämligen 10 minusgrader. De nya pjäxorna är extra svåra att få på fötterna, men med skosked går det till slut. Skidandet går bra och det blir 22 km i Esbo centralpark. När han kommer hem klär han av sig sina svettiga kläder och sätter dem i tvättmaskinen. Då han tar ut de tunna strumporna ur sockorna märker han att det finns ännu ett par tunna strumpor hopknycklade i tåändan. Det var dem han hade föregående dag. Inte att undra på att pjäxorna var svåra att få på foten och att tårna var sjuka efter skidturen.

Insikt: Om man känner sig hängig måste man inte bege sig ut i skidspåret. Man kan ta det lugnt. Idag blir det några åk i Swinghill med Petski i stället.

Mera snö att vänta under veckoslutet.