Det är inte lätt nuförtiden. Att luska fram på vilken kanal olika idrottsevenemang sänds. En telefonförsäljare lyckades på hösten övertyga pensionären att all skidsport framöver sänds på Viasport. Men när säsongen inleddes kom tävlingarna plötsligt på YLE 2. Och just då han avbeställt sitt abonnemang på Viaplay kommer följande tävling bara på den kanalen. Han ansluter till den igen.

Vissa evenemang visas bara på Arenan. Andra börjar på YLE 2 och fortsätter på Arenan. Ofta sänder SVT samtidigt som YLE. Då kan man hoppa mellan kanalerna beroende på vilket språk och vilka referenter man föredrar. SVT ligger efter någon minut, man kan få en repris genom att byta från YLE till SVT. Men om man sedan byter tillbaka till YLE har man missat ett halvt åk.

Hbl:s TV-tablå blir man inte klok på. Det kan stå DIREKT efter ett evenemang som sänts flera timmar tidigare på en annan kanal. På Viasport dyker det plötsligt fram ett race som inte finns nämnt bland sportprogrammen i Husis.

Idag sänds herrarnas slalom på Arenan medan damernas störtlopp kommer på YLE 2 och SVT 1. Ofta får han ta iPad´en till hjälp när terrängskidning och alpint sänds samtidigt i olika kanaler. Medvetet har han valt bort skidskytte och backhoppning för att det inte skall bli för mycket. Under Matti Nykänens och Janne Ahonens aktiva tider ingick också backhoppning i programmet, men numera har finländarna totalt förlorat känslan för den grenen. Kombinerat ser han ibland, men bara skiddelen, för att se hur många placeringar finländarna kan stiga efter den hopplösa hoppomgången.

Formel 1 är han i princip emot, men tittar ändå i smyg på. För att undvika ytterligare en kanalavgift ser han via VPN på utländska kanaler som ORF i Österrike eller SRF i Schweiz. Man kan ändå inte lita på att just den deltävlingen sänds just i det landet.

Om han inte hittar någon bildkanal kan han följa live timing via FIS:s app när det gäller skidsport och F1-appen när det gäller Formel 1.

Nuförtiden kan man se sändningar senare om man missat prime time, men det är liksom inte det samma. Direkt är alltid direkt!

Ryggen. Om han sitter i gungstolen hela dagen och ser på skidåkning värker ryggen. Han provar olika dynor och sitter däremellan med ryggpansaret på. Nästa dag är skidvädret bättre och han beger sig ut på en försiktig tur. Inget problem med ryggen. Förrän han sätter sig ned framför TV:n på kvällen.

Han bokar tid hos läkaren. För säkerhets skull. Men efter behandling hos fysioterapeuten med akupunktur och massage är ryggen så bra att han avbokar. Det har snart gått 6 veckor sedan olyckan, han får lov att gå till skidbacken av terapeuten. Han anmäler sig omgående till onsdagstävlingen. Och åker till backen för att ta del i träningarna. Det går förvånansvärt bra och ryggen håller. Så mycket förstånd har han att han slutar i tid.

Följande dag åker han till Granibacken för att följa barnbarnet till skidskolan. Han har tagit egen utrustning med så att han kan åka under den tid skidskolan tar. Det blir inte många åk. Han har vuxit upp i denna backe, men har inte åkt här på kanske 30 år. Eller åtminstone 20. Den känns så kort fast den har höjts sedan dess.

Visst känns det fint att se sitt barnbarn i samma backe. Farfar är stolt fast flickan säger att det är tråkigt.

Det tränas och tävlas i storslalom den här veckan i hembacken. Farfar får för sig att hans storslalomskidor är för långa, styva och har för vid svängradie för backarna i södra Finland. Alltså måste nya anskaffas. Han skickar ut tentakler och får napp. Tomi vill sälja ett par begagnade Rossignol med 25 m:s radie. Fördel: priset. Mikko har ett par likadana nya och eventuellt ett par begagnade. Nackdel: priset. Skigaraget har ett par oanvända Head från 2019, längd 181 cm. Nackdel: priset. Mats har också gamla oanvända Headskidor i Kalpalinna, 176 och 183 cm, båda med radien 23 m. Priset är överkomligt. Frågan är om farfar överhuvudtaget behöver ytterligare skidor. Onsdagstävlingen (årets första för honom) åker han med sina gamla men litet använda skidor av märket Croc. Banan är öppen och han kommer igenom, låt vara med en dålig tid, men eftersom ingen annan deltar i hans klass, gubbar över 60, vinner han den. Så som han nu åker är det egentligen ingen skillnad på vilka skidor han har. Men han inbillar sig fortfarande att han kan bli snabbare.

En åskådare, antagligen förälder till någon junior, tittar roat på farfar i tävlingsutstyrsel, men uttrycker beundran för att gubben överhuvudtaget ställer upp. Det har blivit ett måste, konvalescensveckorna blev en pina, i synnerhet då inte heller terrängspåren alltid varit farbara. Och skidbacken är det enda ställe där han numera träffar människor, där finns en gemenskap som han känner sig hemma hos.

Broccolipaj

Det har snöat och mera snö utlovas under helgen. Kanske kilometerjagandet i terrängspåren kan sätta in på allvar nu. Esbo Centralpark levererar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: