Efter flera försök att nå Grankulla hälsocentral faller pensionisten till föga och kontaktar sitt försäkringsbolag. Sedan går det som smort, en läkartid på Mehiläinen ordnas, röntgenbilder tas av ryggen och diagnosen blir: en kompressionsfraktur i en ryggkota. Ingen utförsåkning på åtminstone en månad och remiss till en fysioterapeut.
Så onödigt. Att åka ned med alltför hög fart och trötta ben för en pist där sikten är hart när obefintlig i tron att den nog är väl preparerad. Vad lär han härav? Knappast någonting. Jo, nog att det inte lönar sig att anlita den kommunala hälsovården, har man en försäkring skall man använda sig av den.
Han kommer ständigt på saker han borde göra men glömmer bort dem innan han hinner utföra dem. Det gäller att snabbt införa på to do-listan. Aj jo, det skulle gälla att kolla med försäkringsbolaget om räkningen för fysioterapin kan skickas direkt till dem eller om han måste betala själv först. Men just i kväll är försäkringsbolagets hemsidor stängda för service. Typiskt!
Videostumpen som Seppo tog under den första träningsdagen ser inte helt oäven ut trots att åkaren inte kommer igenom hela banan. Följande dag gjorde han ETT lyckat åk med låneskidor. Han hade fått köpa skidorna (HEAD.s testskidor) men han tvekade för länge och skadan gjorde honom osäker. Vem vet när han nästa gång har möjlighet att åka storslalom. Vem vet om han överhuvudtaget längre har möjlighet att åka storslalom.
Han inser att kroppen håller på att säga upp kontraktet. Det har han redan konstaterat tidigare hos sina medtävlare; efter 70 är det inte längre fråga om att den mest vältränade skulle vinna, utan den som har klarat sig utan skador eller sjukdom. Trots att åkaren för sin inre syn ser hur han skall åka vägrar kroppen att följa med. På TV ser han hur världscupsåkarna kämpar och hur svårt det är för de finska åkarna att komma igenom och vidare till ett andra åk.
I god tid har han reserverat tid för sitt tredje vaccin. Men då tutas det plötsligt ut först att det skall tas fem månader efter det andra, sedan fyra, tre.. Han lyckas inte tidigarelägga sin spruta utan får nöja sig med den tid han har sex månader efter den andra, trots att julhelgen hinner komma emellan. Mycken tid går åt att hålla reda på alla hälsoinstanser och deras hemsidor, appar och vad det allt finns.
Vad är det då med den alpina skidåkningen som fascinerar? Det har väl bara blivit så efter ett liv i branterna. En gemenskap bland åkarna som har följt varandra under årtionden har bildats och är svår att bryta. Kanske är det alternativet som avskräcker? Eller bristen på alternativ. Vad annat kan man göra på vintern? Det började i Granibacken under skoltiden med Micke och hans pappa Kalle som lockfåglar. Sedan blev det idrottskompaniet i Kajana med Anttu och Micke igen. Under studietiden verkade han som ledare för Finlands svenska skolidrottsförbunds skidresor till Hemavan och Tärnafjällen i Sverige. När han sedan flyttade efter jobb till Karis kom han så småningom att verka först i KarSki där han träffade Matti. När Påminne skidcentrum öppnades sammanslogs KarSki med Pojo Sport där ett sammansvetsat gäng igen bildades. Förutom Matti fanns där Tony, Patte, Kimi, Miikka, Sandra, Fanny, Makro, Cappe och en massa andra, av vilka endel senare blev proffshandbollsspelare. Här fick han utbilda sig till skidinstruktör och verka som tränare. Samtidigt började han tillsammans med Matti resa runt och delta i Masters Cup för veteranåkare. I Puijo i samband med förbundets 80-årsfestligheter blev de båda finska mästare i var sin klass. När att han blev pensionär och flyttade tillbaka till Grankulla anslöt han sig ändå inte till sin gamla moderförening Grankulla IFK, utan till konkurrenten FK-37 eftersom han tyckte att där fanns flera gamla bekanta och vänner. Där deltar han i intressetävlingar och klubbmästerskap och fortsätter att köra Masters Cup, ofta tillsammans med Kricke. Och nu är de alltså båda skadade och funderar på fortsättningen. Är detta slutet?
Ännu ett försök att ändra tiden för den tredje vaccineringen resulterar i ingenting. Då går han resolut till Villa Junghans och frågar damen som tar emot om han här kan byta sin tid. Hon ber honom vänta en stund, sedan säger hon att det nog ska gå. När är min nya tid, frågar han. Nu, svarar hon och i detsamma ropas hans namn upp, han drar av sig tröjan och får sitt stick. Det här borde han ha gjort för två veckor sedan, tänker han när han sitter i väntrummet efteråt.
Efter flera nätter med god (enligt hans mått) sömn vaknar han på julaftonsmorgon klockan 02.15 och kan inte somna om. Han lyssnar först till avslappningsövningar, sedan till BBC:s History of Philosophy Without Any Gaps. Han har kommit till Aristoteles och retar sig på det engelska uttalet av Plejton och Äristoutl. Till slut blir det musik; Release Radar.
05.37 stiger han upp och knådar ihop en deg till ett bröd som skall inmundigas på kvällen. Medan degen jäser läser han morgontidningen och lyssnar till inspelningen av Novenas julkonsert. Han är stolt och gläds av att få sjunga med i en såpass bra kör. Det låter inte alls tokigt!
Efter en dryg timme granskar han degen. Den har inte stigit alls. Då inser han att han glömt jästen! Snabbt löser han jästen i ljummet vatten och blandar i degen. Kan man göra så? Återstår att se..
De ser ändå ut som bröd. Hoppas de också smakar som sådana. Återstår att skala 40 potatis, föra upp allt till syrran och sedan komma hem för att ta Covid-test, duscha och vila en stund. BBC:s Proms med Sakari Oramo på Teema.
God Jul, ett Bättre Nytt År, Frid på Jorden och allt det där!
minseglats 