Vid källan.

Blandade känslor. Tillbaka i barndomens landskap. I en omgivning där den till pensionsåldern komne skepparen som barn var den förstfödde som fick all uppmärksamhet. Nu har populationen mångdubblats och han hör till de gamla, dock ännu inte till den äldsta generationen.

Den äldsta är ännu ytterst aktiv med sin egen båt, en Kvarnström-koster från 1940-talet.

Varje gång han kommer till släktholmen, vilket inte är så ofta numera, dyker det upp något nytt ansikte som han inte minns om han sett förut. En kusins sons flickvän t.ex.

Han är ändå den ursprungliga ägarens äldsta sons äldsta son. Inte för att det har någon betydelse längre. För andra än för honom själv. Det som glädjer honom är att hans egen äldsta son och hans barnbarn verkar trivas på holmen.

De yngre generationerna har inte längre någon egen säng eller eget rum när de lämnar sina föräldrars, de får sova där det för tillfället råkar vara ledigt.

Freja passar bra i omgivningen.