..den ligger i Hemvikshamnen och väntar på att bli tagen på seglats. Vädret är ostadigt, värmaren är ännu på service och en massa förehavanden håller skepparen borta. En båt utgör en möjlighet till frihet genom sin blotta existens. Via haven kommer man vart som helst. I varje fall i teorin, före Covid. Att sköta båten i hamnen är också en resa. Den skall vara klar för start när andan faller på och vindarna är tjänliga. Har man en gång kommit iväg spelar vädret inte så stor roll. Att invänta bättre vindar i främmande hamnar ger möjlighet till att utforska omgivningen till fots eller med hyrcykel.

Allt flera vill komma med på resan. På grund av farkostens ringa storlek är det bekvämast att endast en eller två förutom skepparen följer med. Fyra kan sova ombord, men det kräver mycken samordning vad gäller bagage och i sittbrunnen ryms inte alla på en gång. Inte att rekommendera.

Det blir kanske många korta seglatser i stället. Med byte av besättning.

En pensionär har när allt kommer omkring en begränsad tid för aktivt leverne. Man vet aldrig när kroppen ger upp. Ett alternativ är att sälja båten innan den blir en börda för de efterlevande, men vad skulle han då göra? Ju äldre man blir desto mera har man en tendens att stanna i status quo eftersom alternativen blivit färre och orken tryter.

Torsdag 20.5.

Rex från Båthotellet har meddelat att Wallasvärmaren är färdig så skepparen åker efter den för att sedan installera den ombord. Ett extra lås för bomliksträckaren skruvas också fast. Den brukar lossna med jämna mellanrum så seglet blir onödigt bukigt.

När han ändå är i hamnen kastar han loss. Trots att väderutsikterna inte är lovande. Det är ändå medvind. Som så småningom dör ut. Motorn tar honom fram till Stora Svartö. Han hade undrat om där finns plats. Det gör det.

Ingen annan är här. Ändå kommer en nitisk tjänsteman någonstansifrån och kräver hamnavgift. Det har börjat regna.

Dagens data antecknas i loggboken. Den nya plottern har han inte ännu full koll på. Det blir att studera under färden.

Visst är det skönt med värmare när det regnar och är ruggigt. Eller rättare sagt: det skulle vara. Den värmer nämligen inte, bara blåser! Ytterligare en kall natt att se fram emot..

Fredag 21.5.

Ytterligare en kall natt att se tillbaka på. Och regnig. Skepparen har att välja mellan att segla vidare i hård medvind för att sedan leva i ovisshet om återfärden eller ta sig tillbaka till Hemvikshamnen mot vinden med svansen mellan benen. Det blir det senare. Han förhandlar med Rex om vidare skötsel av värmaren och går sedan för motor runt Porkala udd. Vinden är ännu inte farligt hård. Efter udden kan han segla.

Det revade storseglet är inte ordentligt sträckt, men sträckan är inte lång. Efter Svinö kan seglen halas. Landningen är denna gång tämligen lyckad.

Freja ligger igen där hon ligger i väntan på nästa äventyr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: