När man befinner sig under båten med en skrapa i handen går tankarna till ett och varje. Goda idéer dyker upp men är försvunna när det finns möjlighet att teckna ner dem.
Samvetet gnager. Varför har man dåligt samvete när man sysslar med något man upplever som meningsfullt? Man föreställer sig att andra tycker att man borde göra något annat. Men om man gör vad man tror att andra tycker att man borde göra, gör man det inte med samma inlevelse som när man gör vad man själv vill göra. Därför är det bäst att göra det man önskar. Då mår man bäst och är trevligare att ha att göra med. (Dagens undanflykt)
Arbetet pågår från 8 på morgonen till sent på kvällen, beroende av vilket skede man befinner sig i. Under stormen idag blir det ett par el-avbrott. Då är det lägligt att göra en rundtur för att se vad andra sysslar med. Skalan är vid, endel renoverar båtar som ett ovant öga skulle klassificera som vrak, andra bygger nytt.
När arbetsveckan veckan är till ända är bottnen äntligen renskrapad.
Återstår ännu finslipning innan nästa skede kan inledas. In i värmen får Freja komma inkommande veckas torsdag. Då ett delprojekt inleds känns det ibland övermäktigt, halvvägs kommet börjar hoppet gry, och när det är färdigt känner man sig duktig och nöjd.
Det känns fint att kunna jobba med båten på heltid under en längre tidsperiod. Man får då ge avkall på andra sysslor, men det är det värt. Problemet är bara att ju mera man skärskådar konstruktionen, desto mera hittar man brister som borde åtgärdas.
minseglats 