Kroppen känns trög på morgonen. Jag går ändå till marketen för att söka föda, tidigt. Det visar sig att också här öppnar de en timme tidigare för pensionärer, men en timme tidigare här är en timme senare än i Grankulla.
I varje fall är det svårt att hitta mat som går snabbt att laga, inte innehåller kött och är närande. Jag söker min favorit, kalakukko på burk, men hittar inte. Det har blivit pasta och nudlar hela veckan. Nu köper jag russin, bröd och ost. Samt ett par flaskor Kevyt Olo lättlemonad.
Jag tvingar mig att utföra de obligatoriska gymnastiska övningar som jag fått mig tillskrivna innan jag något senare än tidigare kör till varvet. Jag får bottenfärg och lack av Johan så jag klarar mig över veckoslutet.
Ror så över till Rummelgrundet.
Den lilla jullen vi ror över med är annars praktisk och bra, men klykorna har ärgat fast så de inte rör sig i sina fästen. Det har medfört att den ena klykan har lossnat och reparerats med ett plåtband och några skruvar. Man vet aldrig om man hamnar att vricka sig fram eller paddla.
Gårdagens slipande av propellern har hållit sig, men oxiderar väl snart igen. Snart finns ingen propeller kvar om jag slipar för mycket.
För övrigt var dagen ett upprepande av de tidigare dagarna, ett nytt lager lack. När allt är lackat händer det flera gånger att man råkar ta på något nylackat och får gå över med penseln på nytt. Lärdom: gör allt annat först och lacka sedan. När det är gjort, försvinn!
Jag dricker kaffe medan jag betraktar motorn. Vad borde göras? Ingenting gjordes på hösten. Bläddrar i bruksanvisningen. I varje fall borde oljefiltret bytas. Och oljan förstås. Det ena bränslefiltret kanske. Växelhusoljan har inte bytts på länge. Hur är det med zinkanoden, var finns den? Det står att den borde bytas, men inte var den finns. Jag erinrar mig ordet blår, att något sådant finns någonstans längs propelleraxeln och att jag nångång tänkt byta det.
Utanför går måsarna heta. De har visst fått ungar och gör störtdykningar mot mig så fort jag visar mig. Genast då jag går in i skjulet blir det tyst.
Jag tänker att jag lever eremitliv, ingen ringer utom en representant för skattebetalarnas förbund. Jag följer med släktens Whatsapp-grupp om vem som tänker åka ut till holmen på veckoslutet. Inte jag åtminstone.
Men då jag kommer iland börjar det hända. Först ringer Tuomas och undrar när han kan komma och hjälpa. Skivinspelningen är klar. Vi kom preliminärt överens om måndag och sjösättningsdagen, när nu den blir. Sedan ringer de från Mekonomen och säger att de tittat på gasspisen och konstaterat att den läcker på tre ställen. De kan ingenting göra men undersökningen kostar 35 €. Sedan ringer farbror Calle och ber mig ta reda på hur genomföringen av röstjärn görs på gamla träbåtar och hur man kan få tag på Ulf-Erik Slotte.
Det blir snabbpasta igen..
minseglats 