..att denna pandemi skulle föra något gott med sig. Att mänskligheten skulle ta sitt förnuft till fånga. Att förväntningarna om en evig tillväxt skulle avta. Att vi skulle inse att vi alla sitter i samma kryssningsfartyg.
Pentti Linkola har tagit konsekvenserna av sin lära och lämnat jordelivet. Denna pandemi gladde säkert honom om han hann inse dess vidd. Enligt Linkola är detta naturens sätt att gallra, alla åtgärder att stoppa pandemin är kontraproduktiva. Vi måste alla vara beredda att gå i döden för att bevara livsbetingelserna på vår jord. I synnerhet vi som redan hunnit leva ett långt liv.
Idag är det långfredag. Alla dagar känns som långfredag. Skaparlusten har avtagit. Vårvädret lockar, men knät tillåter ännu inga längre utflykter. Förmiddagen går bra, men på eftermiddagen känns det som om det borde smörjas.
En ny skärmmössa har anskaffats. Uusimaa är Nyland på finska. Nyland är isolerat från resten av landet. Man får inte överträda gränsen utan giltig orsak. Polis och militär vaktar.
Frågan är om man borde gå ut och skaffa sig Covid 19 nu medan man ännu inte fyllt 70 eller vänta på att få den senare när man blivit ännu skraltigare?
Mor som skriver butikslista (målning) och barnbarn som påskhäxa. Alltså min mors barnbarnsbarn.
Fortsatt pyssel för att få dagarna att gå. Tillkommet medan jag lyssnar på Chick Corea som sänder sina övningar på facebook. Alldeles som när han börjar med fingerövningar för att så småningom komma till ett verk, jazz eller klassiskt, ofta klassiskt som så småningom blir jazz.
Trött på rutinerna. Trött på ortosen. Ändå är rutinerna de enda sammanhållande, de som ger struktur åt dagen. Hur skulle det bli om alla gjorde som de för tillfället behagar? Då skulle det bli som hemma, men nu är jag inte hemma hos mig utan hemma hos mamma.
Var är jag då hemma? – I Freja!
minseglats 