..i år, bara detta eviga höstväder är förhärskande. Det är inte lätt att uppmobilisera ett gott humör i dessa förhållanden. Då dessutom massmedierna och Greta låter påskina att vi själva är skyldiga till att det blivit såhär känns det inte bra. Att fly till vintrigare förhållanden med flyg eller bil kan ge en tillfällig tillfredställelse, men skuld och skam är en ständig följeslagare.

En kompromiss, Himos, bara 250 km hemifrån. Bra träningsbacke, trevliga människor som låter utomstående åka i deras banor och förmånlig inkvartering.

Men också här övergår den tillfälliga köldknäppen till först snöblandat och sedan rent regn. De nya nanoterrängskidorna kunde testas en tidig morgon innan backarna öppnas i en konstsnöbana på 750m. Inalles 7,4 km blev (årets?) saldo.

Det är påtagligt, men svårt att medge, att knäna inte längre fungerar som de skall. Det finns inte styrka att stå emot de krafter som krävs i branterna. Också terrängskidning i klassisk stil i arla morgonstund förorsakar smärta. Det märkliga är att knäna verkar bli bättre ju mera de används. Efter ett två timmars träningspass känns det bättre än när dagen inleddes.

Men under hemresan värker höger knä i statisk position på gaspedalen oavbrutet. Inte ens farthållaren och Burana hjälper. Detta ett fenomen som pågått i över tio år. Omöjligt att sitta i bänken på teatrar, biografsalonger, föreläsningssalar, kyrkor o.s.v. utan att se till att det finns utrymme att sträcka på benen.

När det gäller veteran-, oldboys- eller masterstävlingar, det finns olika benämningar, ser man hur konkurrenterna blir skröpligare år för år. Man hoppas in i det sista att bli besparad, men tyvärr är det omöjligt att undvika åldrandet och dess påföljder. Erfarenheten förtäljer att just i den för undertecknad aktuella åldern, 65-70, barkar det stadigt utför. Av denna anledning var det kanske inte så klokt att förlänga åldersgapet från 5 till 10 år i mastersklasserna när det gäller de alpina grenarna. Som nästan 70-åring har man inte en chans mot dem som nyss fyllt 60. Lyckligtvis har 5-årsintervallet bibehållits när det gäller de nationella mästerskapen.

Det känns ibland vanskligt att bygga upp en identitet kring alpin skidåkning och segling. Att hela tiden känna sig tvungen att prestera på dessa områden trots att krafterna tryter. Som om inget annat funnes. Därför känns jobbet som eftisledare mera motiverat.

Besök hos ortopeden och konkurrenten Jerker resulterade i en trevlig pratstund och en kortisonspruta i höger knä. Efteråt promenad och gymbesök. Ny träningstid under påsklovet i Salla med Heikki bekräftad.

Besök i hemmet där stambyte pågår för att söka fram det kvarglömda passet. Badrummet är utblåst, väggrivning förbereds.

Kontakten med resebyrån MyTrip haltar. Jag ångrar att jag valt flyget, men kan inte backa. Alla försök att ändra den ursprungliga resan resulterar i betydande tilläggskostnader. Bättre hade varit att gå direkt till Norwegian, dit hänvisar de mig ändå.

Brevväxling med arrangörerna till ungdoms-VM NARVIK 2020 om var och när man skall infinna sig resulterade i ett löfte om info.

Efter exercis somnar jag på kvällen, men vaknar igen 02.45. Lyckas omsider somna om, men vaknar igen 6.50. Tror jag, men då jag stigit upp och satt på kaffe ser jag att klockan är 5.55. Efter kaffet lägger jag mig på sängen och somnar om. En hemsk mardröm där jag försöker ringa ett viktigt samtal, men inte lyckas få fram numret då det i stället dyker upp en massa bilder och videor på telefondisplayern. För mycket sociala medier?

Så som sångare. En annan art av bekräftelse. Att i Johannas kör få sjunga en högre mansstämma som en av två eller tre inbegriper mera ansvar än att sjunga första bas i Novena där flera medverkar. Då dessutom en sångare sällan kommer på övning, och då han gör det saknar noter, är det bättre att vi två som övat regelbundet sköter stämman.

Sången är en bra motvikt till skidandet och seglandet, i synnerhet som ingendera av de senare går att genomföra i vår hemtrakt för tillfället.

Att leva är att ha någonting att se fram emot. Och trots att vardagen kan te sig långrandig finns det många projekt i utsikt. Utan utmaningar inget liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: