..där jag nu befinner mig i väntan på bussen till Marjaniemi.
Detta har hänt: igår lade jag ut från Brahestad i god tid. I den nordostliga vinden kryssade jag norrut. Det gick trögt i motvind och -sjö. Distansen är bara 20 sjömil fågelvägen, men kryssandet närapå fördubblar sträckan. Om det hade funnits alternativa haltpunkter på vägen hade jag gett upp. Men det fanns det inte. Eller det finns besökshamnar, men djupet är inte angivet någonstans och efter bottenkänningen i Raahestad vågade jag inte fresta min lycka i dessa grunda vatten.
Efter halva vägen kändes det lättare. Karlö syntes och gjorde sjögången mindre grov ju närmare vi kom.
Efter närapå 10 timmars kryssande tog jag pned seglen och körde den sista milen för motor.
Vinden låg på då jag skulle förtöja, på något sätt fick jag dessutom akterlinan intrasslad i push-pit’en och den vänlige mannen som kommit till undsättning orkade inte hålla fast i pull-pit’en som han redan fått tag i. Det visade sig att jag glömt backväxeln på..
Nytt försök: akterlinan reddes ut och Freja fick åka en extra runda. Denna gång lyckades proceduren och snart låg vi förtöjda.
Det visade sig att denna brygga saknade el-uttag medan nästa hade haft el-stolpar. Jag orkade inte flytta längre utan fick låna en lång kabelvinda så jag fick el till laddning av apparater och kylbox.
Mannen som hjälpt mig lade ut med sin i en stor Colin Archer.
De hade skickat barnen med buss och skulle nu göra en nattsegling till Uleåborg.
Trots trötthet hade jag svårt att få tag på sömnen, men somnade till slut och, sånär som på några piss-sejourer, sov jag till 8.30.
Morgontoaletten sköttes i en liten servicebyggnad och morgonmålet ombord. När jag sedan skulle tömma pilssen låg en oljehinna över vattnet. Jag hade länge misstänkt Wallasvärmarens lyspetroleumtank och tog ut den för granskning. Och mycket riktigt, i bottnen fanns ett litet hål som släppte ut vätska. Innan jag fått bränslet förflyttat till en annan, mindre tank fanns det paraffinolja över hela båten. Allt rymdes inte, en del rann över.
Jag beslöt att göra en shoppingresa för att handla mat, dryck och en ny bränsletank. Bussar går regelbundet, fast sällan, mellan Marjaniemi och Uleåborg. Jag steg ombord på en sådan med avsikt att hoppa av i Karlö centrum, men den språksamma chauffören var tveksam om jag skulle hitta vad jag sökte där, så jag beslöt att åka ända till Uleåborg för att få tiden att gå.
Färjan tog 25 minuter. Jag hade då dryga två timmar på mig att utföra ärenden i Uleåborg. Och nu sitter jag alltså här och väntar på bussen tillbaka. Jag har ätit och handlat mat och dryck, magnesium mot sendrag jag drabbats av ombord, lite paraffinolja från Tokmanni och en kanister från Clas Ohlson. (Jag får inte betalt för reklam)
Blåsten håller i sig. Bäst och bekvämast att inte ge sig ut förrän den bedarrat. Här går det ingen nöd på mig.
minseglats 