Intercitytåget har drabbats av svagt materiel och kommer inte upp till önskvärd hastighet. På grund av detta blir tåget stadigt efter tidtabellen och är när vi kommer till Bennäs en halv timme försenat. Bussen har inte väntat på oss utan åkt iväg med passagerare från ett norrifrån kommande tåg. Nästa buss kommer om en halv timme. En stor invalidtaxi med endast en rullstolsbunden passagerare frågar om jag och tre andra vill åka till Jakobstad. Det vill vi.
Jag promenerar med min stora Tonkaväska på ryggen från busstationen till båtvarvet i Gamla Hamn. När jag kommer fram går jag in och tittar om Nordvind-projektet har framskridit.
Några lacklager har påförts och båten glänser. Jag börjar förbereda Frejas mast för lackning. Fredrik kommer och frågar om jag hänger med till Vegana på lunch. Jag tackar ja och vi pedar iväg. Jag passar på och handlar lite att äta ombord.
Efter lunch börjar jag lacka. Masten ser bra ut efter att ha renskrapats för ett par år sedan, men för att hålla lystern lönar det sig att lägga ett lager till varje år.
På kvällen grillar vi och äter på bryggan. Jag är glad för att jag blir inviterad med i sällskapet och reflekterar inte över att jag hör till en annan generation. Omgivningen gör mig gott och jag kan koppla av trots att jag småpysslar hela tiden.
Natten är kall och jag vaknar tvåtiden av att jag fryser. Jag startar Wallasen och hoppas att skorstenen är rätt monterad så jag inte blir kolosförgiftad. Det blir strax varmare och jag somnar om och vaknar lyckligtvis utvilad.
Morgondoppet får utebli (jag börjar bli gammal), istället cyklar jag till min nya förening SSJ:s klubblokal och duschar med varmt vatten.
Tillbaka till varvet klär jag mig varmare och börjar förbereda påmastandet. Alla stag, vanter, spridare, fall, flagglinor o.s.v. skall komma rätt.
Johan tar sig an ett gäng ungdomar som han skall lära att bemästra roddbåten med tio åror. Det ser knepigt ut i början men snart försvinner de mot den rätt kraftiga nordliga vinden. Båten lär också segla bra, med tre segel kan den logga över 10 knop i postrodden.
Jag hinner beundra en här byggd motorsnipa som släpas iväg innan jag meddelar Fredrik att jag är färdig, och med hjälp av Alex bär vi ombord masten (den har blivit tyngre tycker jag) och hissar upp den i mastkranen som sköts av Boris. Allting går relativt smärtfritt och snart kan Freja skådas i hela sin stolta resning!
Efteråt cyklar vi till stamstället Vegana på lunch, varpå jag inhandlar sprintar, fendarskydd, en extra filt och påmastningsöl. Bommen monteras och däcket putsas.
När kvällen kommer har Freja det mesta på plats, långbåten Equite Atlantic Challenge (enligt Fredrik) är tillbaka och Alex är beredd att segla iväg i sin lilla tvålkopp.
Jag förbereder mig för en kall natt.
minseglats 