Nu när solen skiner fylls sociala medierna av bilder på båtar som vårrustas eller kanske redan är sjösatta. Galatea har redan varit på sitt första Högholmsbesök. Det sjuder av liv i hamnar och på båtupplag. Det sedvanliga snacket kring val av impregnering och bottenfärg går hett. De som redan sjösatt skickar bilder av sin båt i en för övrigt tom gästhamn med kommentaren: ”Vielä on tilaa” (Här finns ännu plats).
Tankarna flyr då till Freja som ligger på Rummelgrundet i Jakobstad utan att någon sett till henne. Det är ett halvt år sedan det sista besöket. Att åka dit bådar föga då inget kan göras förrän däcket är lagt. Skepparen känner att han lämnat henne i sticket. Man kan inte vänta sig att någon annan skulle ha åga för flytetyget. Skepparen känner sig maktlös.
Killarna på båtvarvet har andra projekt som är viktigare. Freja ligger avsides, svåråtkomlig. Det är tråkigt att vistas på Rummelgrundet om man är social och utåtriktad. Skepparen däremot känner sig hemma där, ensam i en traditionsmättad miljö.
Förkylningen med hosta och snuva är seg. Den tredje veckan inleds. Efter en lite raskare promenad flödade svetten ymnigt och en hostattack fick strupen att sammansnöras så att kvävningskänsla uppkom. Det var länge sedan en sådan hälso- svacka upplevts. Å andra sidan är minnet kort..
Jobbet på eftis får tjäna som surrogat. Eftersom det inte går att jobba på Freja finns i varje fall möjligheten att tjäna lite extra för att kunna finansiera iståndsättandet av henne. Och att lära sig vänta; tålamod! (För ett år sedan åkte Freja i sjön i april och hade seglat långt i maj)
Den plågsamma pausen mellan skid- och seglingssäsong blir alltså extra lång i år. Skepparen är inte längre någon ungdom och varje seglats kan bli den sista. Rådande förhållande kan tjäna som en övning i att leva utan segelbåt. Det måste ju finnas alternativa existensformer. Stugor finns att sköta. Sommarnöjen. Lotter att odla. Löv att kratta och bränna.
Nätstudier i franska har inletts. De tidigare försöken med italienska och tyska har inte lett till något. Om man inte flyger och far finns inget större behov av språkkunskaper. Här är det mera fråga om ett tidsfördriv, i stället för t.ex. korsord. Om språket inte används förtvinar det.
I brist på segelbåt besluter vi med syrran att sjösätta motorbåten som förvarats på gården.
Vi tar bort presenningen och hakar fast trailern i min bil. Som vanligt fungerar inte ljusen som de skall utan blinkar lite hipp som happ. Vi kör iväg ändå och sjösätter på Björnsö. Automatpumpen kör genast igång och pumpar ut vatten. Hur kan det finnas så mycket vatten? Har någon kollat bottenproppen? Nej..
Vi vänder snabbt båten och får med hjälp av en snäll man upp aktern på stranden. Ingen bottenpropp. Vi letar genom båten. Ingen bottenpropp. Lyckligtvis får syrran tag på en kille från hamnen som råkar ha en extra propp som han säljer till ett hutlöst pris. Vi skruvar i den och skuffar ut. Motorn startar snällt.
Vi kör en kort runda till hamnplatsen och hoppas att båten får ligga där i fred och inte bli stulen som föregående sommar..
minseglats 