…har nyss inletts och kroppen har fått stryk. Trots intensivt förberedande på gym och tänjningssejourer är backträningen alltid lika påfrestande för i synnerhet knäna. Man kunde fråga sig vad som får en pensionär att utsätta sig för denna utmaning för såväl kropp som plånbok. Kanske för att det är svårt att finna en alternativ sysselsättning när seglingssäsongen är på paus. Kanske för att jag aldrig haft förstånd att sluta. Kanske för att jag inte klarar av att sitta stilla och förfasa mig över hur andra beter sig. Kanske för att jag vill hålla mig igång så länge jag kan. Kanske för att jag ändå klarat mig hyfsat i konkurrens med likasinnade.
Igår spräckte Nicka ett ben i foten under träningarna. Han hade just anmält sig till VM för seniorer. Beklagligt. Vår förening är en säker medaljkandidat fattigare denna säsong. Åtminstone för FM om han inte hinner komma i form till dess. 6 veckor i gips..
Övningar, drillar. Fritt går det bra, men så fort någon stakar en bana bjuder det på svårigheter. Gamla fel blir som nya. Tom gillar att filma våra åk och då vi efteråt ser hur vi åker blir det pinsamt uppenbart hur åldern påverkar farten. Vi blir svagare och långsammare med åren hur mycket vi än tränar.
Hemmabacken som varit bortabacke. Efter livet i förskingringen med medlemskap i KarSki och Pojo Sport kändes moderföreningen Grankulla IFK främmande och det blev anrika FK-37 efter återflyttet. Samma tendens som gällt i seglingen, ett ständigt byte av förening. Vad det pekar på må andra dryfta.
Hemmasittandet är psykiskt betungande. Då är en skidtur i terrängen eller i backen ett uppiggande alternativ. Liksom körsång eller gymnastikpass. Någonting måste man ju göra, trots att man är pensionär…
Följer med killarna på GGR (Susie har ju avbrutit). Tapio ligger ohjälpligt sist men verkar inte ta stress för det. Han glider sakta fram i sin med växtlighet belamrade båt medan Jean-Luc och Mark slåss om vem som är först i mål. Spännande!
Utövandet av vintersport tenderar att bli dyrt. Lapplandslägren och tävlingsresorna tär på resurserna. Huruvida besparingarna räcker till iståndsättandet av Freja återstår att se. Men än så länge är jag väl kreditvärdig och kan lyfta lån. Och den magra pensionen utbetalas en gång i månaden. Så ifall det i läsarkretsen finns någon som kan erbjuda snuttjobb (ordet lär inte vara att rekommendera) som man kan utföra hemma eller i huvudstadsregionen, tag gärna kontakt!
Det äldsta barnbarnet har redan hunnit fylla fem. Hon är rullstolsbunden men är väldigt skicklig på att manövrera sin stol. Rullstolen har för henne blivit ett sätt att visa vad hon kan för dem som tvivlat. Hon och jag har utvecklat ett sätt att kommunicera vilket går ut på att hon kör på mig med rullstolen och skrattar gott när jag ropar AJ!
minseglats 