Dagarna förlöper i jämn lunk medan vi väntar på Det Avgörande Samtalet, Det Omstörtande Mejlet eller Beskedet Som Ändrar Allt. Sådant inträffar sällan. Men ibland. Som den vårdagen 2016 då jag varit och tittat till Freja och var på väg hemåt då Jussi ringde och frågade vad jag hade tänkt göra den sommaren. Jag sade att jag hade tänkt segla lite, vara på stugan och umgås med familjen och vänner. Hur skulle det sitta med en lite längre seglats, frågade Jussi, över Atlanten. Jag funderade inte länge förrän jag svarade ja…
Skärgården på hösten. En inbjudan, en möjlighet. Bastu och samkväm. En god natts sömn i tysthet. Mastigt morgonmål.
Klimatet förändras. Någon borde göra något, inte nu genast, men snart. Snart är det för sent. Den enskilda människan är inte kapabel. Än mindre staten.
Drastisk lösning: skrota alla bilar, flyg, nötkreatur, kolkraftverk och annat fanstyg. Månne leasingfirman tar tillbaka sin bil innan avtalet är till ända?
De varmare dagarna kunde tillbringas i Frejas sällskap. Om jag hade tänk efter före. Biljett till Jakobstad om dryga två veckor. Är det ännu varmt då, tro?
Emellanåt drabbas jag av insikten att det liv jag lever bara är en yta. Den verkliga existensen är förborgad för mig och jag kan bara se glimtar av den i tillstånd av ljus framkallad av konstverk. (Jag såg en film av Laurie Andersson)
Sommaren är tillbaka. Åtminstone tillfälligt. Tyvärr är båten redan upptagen sedan länge och däcksduken bortriven. Cykeln får bli ett surrogat. En tur ut till stugan där ett paket kex kvarglömts. Gefundenes fressen för mössen.
Trevligt att lokaltågen nuförtiden har utrymmen för cyklar. Inget tåg går till Sjundeå under helgen, men från Kyrkslätt kan man delvis via småvägar komma till Backa. Det höstliga landskapet står i sin finaste färgprakt.
Väl framme vid stugan efter 19 kms trampande blir det bara att ta det intakta kexpaketet, tömma fällorna i mellantaket (två möss denna gång), rigga ut fällorna med nytt bete (jag använder mandel) och cykla vidare.
Jag tar samma väg tillbaka, enligt googlemaps den kortaste (men säkert inte den snabbaste). När man nyss åkt samma sträcka känns den bekant och går i ett huj. Då vägen till körövningen på kvällen också begås per cykel blir det tillsammans över 50 km.
En ny lykta på Villa Junghans´gård lyser vackert upp lövskruden under dygnets att flere mörka timmar..
