Norrgadden-Valsörarna

Under natten gungade båten trots den idealiska platsen. Vågorna kom under bryggan. På morgonen steg jag tidigt upp och funderade vad jag skulle göra. Väderrapporterna lovade lätt under dagen men hård västlig vind till kvällen och fortsatt otjänligt väder på måndag. En olustig ångestkänsla mal i bröstet. Det är i hamn sådana känslor brukar uppkomma, sällan till sjöss.

Järnäsklubb är en möjlighet, men det är över 30 sjömil dit, och ifall av kryss betydligt längre. Också om jag startar tidigt riskerar jag att utsättas för hårda vindar.

Beslutet att försöka nå Höga Kusten ifrågasätts. Också i fortsättningen utlovas hårda vindar, om ock inte alla dagar. Till Höga Kusten tar det åtminstone två dagar, av vilka antagligen åtminstone en måste vara vilodag i väntan på att vindarna skall bli lämpliga. Om det blir flera väntedagar kan seglatsen dra ut på tiden ytterligare.

Nuläget är närmast Finland, seglar jag söderut blir hemresan längre. Jag känner mig osäker och tankspridd med manövrarna, bl.a. hade jag lämnat konvertern till elstöpseln i någon hamn. Jag fick låna en av den vänliga mannen i Flipperbåten.

Tidigt går jag ut genom den smala infarten, eller i detta fall utfarten. Sträckbog mot Järnäsklubb en stund innan vinden vrider emot och det blir kryss.

Beslutet är inte svårt. Jag vänder österut, med vinden. Valsörarna är inte långt borta. Vinden blir svagare, den sista biten blir för motor. Jag häller det sista bränslet ur reservtanken under gång

På Valsörarna finns en skyddad hamn. En motorbåt med en familj som snart åker iväg mot Vasa. Jag går naturstigen mot fyren och andra sidan ön, det blir nästan 3 km . Den låga växtligheten, främst ljung, men också träd, gör att fyren inte syns förrän man är där.

Ovädret kommer först när jag är tillbaka i båten. På natten lyssnar man till ljud. Fall som slår mot masten och gnisslande förtöjning hör till men främmande, oidentifierade ljud håller en vaken. Vad är det som låter som en bjällra? Måste stiga upp och kolla. Det visar sig vara roderlåset. Jag tar pinnen ur hålet och surrar rodret.

Ganska mysigt att vara ”själv” på Valsörarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s