Ratan-Norrgadden

Träffade en gubbe på Ratan som byggt detta flytetyg åt sig. Han hade varit ute och seglat med den, det missade jag tyvärr, men när han kom iland i långa joggingbyxor blev han våt till knäna. När han bar hjälpmotorn till bilen slog han sig i slang med mig som nyfiket iakttog. Han började med engelska, men jag svarade på svenska, så vi fortsatte så. Han var försedd med go-pro kamera på pannan och vattentätt fodral för telefonen. En dam ringde honom, men han snäste snabbt av henne och fortsatte tala med mig. Han kom att titta på Freja och vi språkades vid en god stund. Han sade att han var 76 år gammal.

Man möter många intressanta personer i hamnarna. Följande var Antti i från Segelsällskapet i Jakobstad i en stor Degerö. Han önskade mig välkommen i föreningen, först på finska, men vi slog snart om till svenska då han insåg att jag var svenskspråkig. Han visade flera fina hamnar på Höga Kusten och ritade in dem i Tuomas sjökort som jag fått låna.

Efter att ha vilat ut mig och försökt bota influensan ett extra dygn på Ratan var det tid att ge sig av. Antti med fru åkte mot Jakobstad innan jag lade ut. Vinden var nordlig, men dog snart ut. Jag tog ned seglen och körde för motor till Byviken på Holmön.

Jag lade till och gick till handelsboden för att proviantera och till båtmuseet för att beundra båtar som använts för fiske och säljakt för 100 år sedan.

Det var stekhett igen. Jag doppade mig innan jag åkte vidare. Vinden hade vridit till sydväst och ökat, jag kryssade mot Norrgadden som Antti hade rekommenderat. Plötsligt dog vinden ut. Jag tog ned seglen och startade Nanni, motorn. Efter en stund började det blåsa från väster, men jag var så nära målet att jag bara rullade ut genuan som hjälp. Infarten till Norrgadden är besvärlig och utmärks med enslinjer. En segelbåt kom emot i den trängsta passagen och i hamnen fanns en motorbåt med ett äldre par som vänligen flyttade på sig så jag fick plats i lä av bryggan. Det lovas nämligen nordliga vindar till natten.