Vistelsen på Valsörarna blev oförglömlig. Beslutet att komma hit uppväger nog Höga Kusten detta år. Dessutom har jag fortfarande det målet framför mig!
Jag blev alltså ett extra dygn för att njuta av stormen. Nåja, det utlovades 16-17 m/s och väderobservationerna angav bara 9m/s medan det blåste 16 på Strömmingsbådan, men jag tyckte det verkade minst 20 i byarna..
När vinden vred mot nord fick jag ändra förtöjningen så fören pekade mot vinden.
Det gick flera åskfronter både från land och från hav, men en skur med vindilar ( minst 20 m/s alltså) kom rakt över. Inga andra människor syntes på ett dygn. Skönt!
Jag mötte däremot får några gånger, det lär finnas ett hundratal på ön.
Som sagt, en njutbar tillvaro, jag kunde stiga upp på morgonen efter en (två) välsövd natt, promenera naken över däcket till bryggan och ta mitt morgondopp. Om inte provianten börjat tryta hade jag kunnat stanna ännu längre.
Men jag kastade loss och seglade vidare mot Björköby hamn. Vinden var först lätt, men ökade så jag loggade stadiga 6 knutar. När jag närmade mig den steniga infarten tog jag ned storen, men gick ändå nästan 5 knop med genuan.
Björköby hamn visade sig vara en fiskesådan utan angivna gästplatser. Jag tog en ledig, antagligen privat, plats och gick upp att rekognoscera. Ett par i en stor pick-up körde in till fiskeriet och jag frågade dem om jag kunde stanna. Det trodde de nog och körde mig dessutom till den närbelägna Svedjehamnen där det finns en restaurang. 
Jag åt rökt sik nedsköljd med mörkt Kvarkenöl. Dyrt, men gott som omväxling..
Dessutom fick jag förmånligt hyra en cykel med vilken jag tog mig till Björköby city. Där finns en liten butik i vars cafe’avdelning jag nu nedtecknar dessa rader på min mobila telefon.
minseglats 