Kilen-Kaskö

Tidig morgon igen. Toaletten och duschen är förstås låsta. Nyckeln finns i museets reception. De öppnar kl. 12. Det blir att gå till skogs.

På kvällen hade jag dragit en extra lina till bryggans bärande konstruktion för att försäkra förtöjningen. Vinden har legat på hela natten och fortsätter. Det gäller att kasta loss snabbt och planera väl att inte Freja driver mot fiskebåten bredvid. Allting lyckas, jag släpper genast ut en flik av rullgenuan för att få styrfart. Med hjälp av navigationsappen på ipaden undviker jag alla grund som det finns gott om här uppe. Med bara genuafliken loggar vi över 6 knop. Om en stund rullar jag ut hela genuan för att få stadigare gång.

Autopiloten klarar inte av att hålla kursen i den gropiga sjön. Jag får sitta på helspänn hela tiden, så fort jag släpper rodret kränger vi oroväckande hit och dit. Det är ansträngande främst för nacken och jag beslutar mig för att gå till Kaskö, trots att det bara är 20 sjömil dit. Jag låter Navionics söka den bästa rutten och följer den slaviskt.

När man nalkas Kaskö ser man lasthamnen först. Jag tyckte ett fartyg var på väg ut, det var den inte, först, men när jag nalkades infarten ger den sig ändå iväg.

Vi möts i samförstånd.

I gästhamnen ligger den sydliga vinden rakt på. En seglare från Uleåborg ligger med sidan till, för boj är det otänkbart.

Jag lägger mig akterom. Jag lär mig något nytt igen när jag förtöjer: Ha inte säkerhetsselen på vid landning. Linan tog slut när jag hoppade iland och tänkte få mig att sluta mellan båt och brygga.

Där är ändå inte lugnt. Jag ser en ledig plats mellan två båtar med fören mot vinden och funderar på att flytta, men när jag går till hamnkontoret, som givetvis är stängt, träffar jag en man som har vägarna förbi butiken, så jag liftar med honom. Skafferiet är som bekant s.g.s. tomt.

Jag promenerar tillbaka. När jag kommer till hamnen kommer skepparen från Uleåborgsbåten och meddelar att han har nyckeln till duschen om jag behöver. Det gör jag ju, men innan dess ber jag honom hjälpa mig att ta den utsedda platsen. Han tror att den möjligen är privat, men går ändå för att ta emot mig.

Efter detta går jag och duschar och tillreder sedan en ny pastavariant, Gnocchi with Uncle Bens Sweet and Sour sauce. Det blir ännu lite över.

Innan jag hinner diska kommer en man från båten bredvid och upplyser mig om att platsen mycket riktigt är privat. Jag urskuldar mig med att säga att jag inte såg någon skylt och med att teckningen i svenska kryssarklubbens publikation gav intryck av att man kunde förtöja här. Efter en stunds parlamenterande kom vi överens om att jag kan stanna om jag betalar hamnavgift. Han t.o.m. låser upp elskåpet för mig.

Sedan blir det fotboll…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s