..börjar med att jag under min dagliga cykeltur kör vilse. Telefonen blev hemma så jag kunde inte navigera med den. Egentligen gillar jag att köra på okända vägar och förlita mig på min orienteringsförmåga. Den är rätt så skral, men visst kom jag rätt till slut. Jag inbillade mig att jag kört minst 50 km men navigatorklockan visade bara 29.
Sedan en tur till Hufvudstaden där jag inte varit på länge. Amos Anderssons museum visade konst av nyblivna konstmagistrar, inget speciellt men gratis. Dessutom fick jag en publikation som jag bekantade mig med i ett cafe’ i Forum i sällskap av en espresso doppio och en vegansk apelsin-ingefäraglass. Härefter begav jag mig till Ateneum utan att veta vad där visades. Affischerna talade om finsk konst på annat sätt, men jag hamnade på en utställning av italiensk konst från 1920- och 30-talet. Magisk realism av Di Chirico, Morandi, Carrà, Severini och många nya bekantskaper. En fantastisk utställning som gjorde att jag struntade i de andra expositionerna.
Nästa dag är det körövning. Generalrepetition så att säga. Sångerna sitter som de sitter. Inget svårt sakralt denna gång, utan lätta sommarsånger:

Konserten är om en vecka. Det finns alltså tid för segling. Det är dags att kasta loss.