..är plötsligt oförhappandes här och trycket på att komma ut föreligger. Freja är klar för avfärd, skepparen förelägger diverse förhinder. I valet och kvalet, skall det bli långfärd eller korta utflykter? Långfärden måste p.g.a. begivenheter företas i kortare etapper med längre strandhugg i tills vidare obekanta hamnar.
Sent omsider gick premiärdoppet i skogstjärnen av stapeln. Förevigandet med självutlösaren stötte på problem så doppet fick ske i repris. Nästa gång hoppeligen från Frejas akterdäck. Den dagen då skepparen inte längre kommer upp för relingsstegen får han bli utombords.
Ibland flyr tankarna till etiken. Om det är rätt att leva ut sitt liv utan att ta andra i betraktande. Jag har insett att jag har möjlighet att, så länge jag har hälsan i behåll, utforska mina gränser på flera områden. Det är lätt att för sig själv rättfärdiga sina göranden och låtanden, men inte lika enkelt att försvara sig inför andra. Då blir det lätt så, att man gör sig oantastbar, t.ex. genom att tiga. Eftersom ingen begriper mina bevekelsegrunder, är det lika så bra att inte ta dem till tals. På motsvarande sätt har jag svårt att förstå varför andra handlar som de gör.
När det gäller segling har jag en idé om hur jag kunde framskrida, men jag vet inte om den fungerar. Jag håller mina tankar för mig själv och vågar inte dryfta dem. Risken föreligger alltid att det inte blir något. Eller att det blir en pannkaka. Frågan är om man samtidigt kan vara fri och bunden. Och om för mycken frihet kan leda till nya bojor.
Att äga en båt är i sig en boja. All egendom är fjättrande. Att ha eller inte ha, det är frågan.
Det är dags för premiärseglats. Mot släktholmen i Sibbo, mot vinden.
Starten dock slör. Efter Porkala udd blir det tvärt emot. Började kryssa, men funderade sedan om en ensamseglande pensionär kan ta sig friheten att gå för motor. Det kan han tyckte jag, startade motorn och halade seglen.
Så småningom gick jag till det inre faret där sjögången var mindre.
Helsingfors passerades. Hästnässund likaså, bron öppnades kl. 18 efter en stunds väntan.
Nordsjö hamn.
Framme var jag 20.20, kom lämpligt till maten. Stannade två nätter, under den mellanliggande dagen fick jag besök av det yngsta barnbarnet.
Kanske ännu inte fullkomligt betagen av seglandets tjusning.
Släktstället är för smått för att alla skulle rymmas. Skoj att se det dock.
Doppen skedde inte från Frejas akterdäck, jag gick beskedligt i havet från stranden. Och efter bastun förstås..
Tidigt följande morgon bär det av igen. Via butiken för att tanka diesel för säkerhets skull. Inte för att nivån har sjunkit nämnvärt. Däremot behövs lampolja till värmaren, den har varit i flitig användning, nätterna är ännu kalla. Det har varit svårt att sova ombord. Tyvärr. Men butiken är stängd, öppnar först kl. 10. Så länge orkar jag inte vänta. Den ostliga vinden tilltar och jag kör nästan hela vägen med spirad genua.
Nu går det undan för bara segel, snabbare än med motor. Vinden ligger på i Hemvikshamnen, jag seglar ännu in och tar ner seglen i sista valeten. Landningen blir något klumpig. Premiärseglatsen är avverkad!
minseglats 