…eller vintervår. En besvärlig tid när skidsäsongen ännu pågår och seglingssäsongen står för dörren. D.v.s. den del som består av att iståndsätta båten. Föregående veckoslut när jag öppnade stugsäsongen genom att köra fast i lössnön på stugstigen för att jag inte brydde mig om att skotta bort den besökte jag Freja. Nå, skotta fick jag ändå för att få bilen fri.
Efter att ha bränt ris på fredagen skrapade jag bort lös färg från Frejas botten på lördag. Började sedan måla primer ur en halvtom burk till dess jag insåg att jag hade mina bästa byxor och skor på mig. På söndag medtog jag en gammal overall och fortsatte applicera primer. Ur två påbörjade burkar antifoulingfärg målade jag sedan på primern innan den torkat, Blake´s på ena sidan och Hempel´s på den andra. Får väl investera i en ny burk av endera sorten eller båda att utspädd dra över resten av bottnen som såg rätt så bra ut. Jag räknar med att komma lättare undan i år efter föregående vinters grundliga genomgång hos Österbergs i Kimito.
Vikariaten väller över från båda mina skolor – den jag gått i och den jag jobbat i. Att hoppa in då och då när det passar min tidtabell är idealiskt för att finansiera mina dyra hobbier. När jag skulle föra mina skidor på service inför FM slutade det med att jag kom ut med ett par nya – de gamla hade fått ett hack i kanten sedan senaste slipning.
Sedan tillbaka i backarna. Jag förde min lilla Ford på ringbyte och service och fick en Audi A6 med fyrhjulsdrift i stället. Med den susade Kricke och jag till Tahko och hann skida på onsdag eftermiddag. På torsdag förmiddag var backarna i gott skick efter den kalla natten.
Det var mulet några timmar innan solen bröt fram.
Vi fick träna i ypperliga förhållanden.
Jag hade lånat ett par super G skidor på 210 cm men efter ett åk med dem insåg jag att jag behärskar mina gamla storslalomskidor på 191 cm bättre.
Fredag morgon var solig och varm och backen blev snabbare mjuk. Optimistisk kom jag med super G skidorna, men då jag såg banan vände jag snart om och hämtade mina storslalomskidor. Så gjorde många andra också. Min tävling tog slut efter det första åket (pga backens längd åks super-G i två åk) då jag lyckades missa den sista porten. Slarv vid banbesiktningen. Mina tider hade ändå inte räckt till mera än en femteplacering.
Lördag morgon gryr lika vacker som fredag. Idag storslalom. Nervositeten inför start drev mig på flera toalettbesök med orolig mage. Det sista minuterna före start. Åken var mediokra, resultatet igen en femte plats av 10 åkare. Förväntningarna var stora men utförandet skralt. Har jag inget vettigare att göra? Men i morgon, slalom, min specialgren.
Nu gäller det att prestera. Värmen håller i sig och backen är mjuk. Jag lyckas koncentrera mig och får till ett hyggligt åk. Konkurrenten Rafu tappar skidan och är ute ur leken, men Järä är nästan två sekunder snabbare än jag i det första åket. Jaska och Kricke ligger strax bakom mig.
Pausen mellan åken är olidligt spännande! Banbesiktningen inför det andra åket visar att den är rakare och glesare lagd, men kommer farten att bli för hög? Jag lyckas samla mig än en gång, med omvänd startordning enligt tid startar jag som näst sist före Järä och leder när jag kommer i mål. Så är det bara att vänta att Järä defilerar i mål och tar segern. Men vad händer? Alldeles innan han når mållinjen stannar han upp och trampar. Han har missat den sista porten och är ur spel! Jag har alltså blivit finsk mästare i slalom för herrar över 65 år 2018.
Jaska (2:a), jag (1:a) och Kricke (3:a)
Mina nya skidor visade sig hålla måttet.
Fjällskidarklubbens medaljörer: Kricke brons, Nicka och jag guld.
Nu kan vi lägga skidorna på hyllan och inleda båtsäsongen…