Flykt

Det är svårt att komma till kritan. Lättare då att gå som katten kring het gröt. Det uppenbara är höljt i dunkel. Att beskriva det som händer utan att förstå bakgrunden blir lätt ett självändamål. Vi skapar en bild av oss själva utgående från ytliga betingelser då det blir för svårt att gå till grunden.

Jag minns inte mycket av vad som hänt och varför. En del har jag förträngt, annat har kroppen utfört utan kontakt med medvetandet. Barndomen och ungdomen har jag bara fragmentariska minnesbilder av. Episoder återgivna av anhöriga inlemmas som egna minnen. Jag minns inte vad mitt första minne var.

Jag har skidat terräng med Yasen från Bagdad. Det var ett beslut att avvika från det normativa som kom mig att söka mig till mottagningscentret i Knektbro för att hålla först språkkurs och sedan bildkonstverkstad. Språkkursen lades i händerna på utbildade språklärare och bildkonstverkstaden dog ut i brist på deltagare efter det att Yasen blev utslängd ur förläggningen. Men vi blev vänner och jag har tagit honom med på skid- och seglingsturer. Nu försöker jag få honom att inse att man kan glida fram på skidor i stället för att bara gå med dem. Sedan senaste vinter har han tagit flera steg (glid) i rätt riktning.

Yasen flyr oroligheter i Irak och jag flyr verkligheten.

För närvarande ger sporten livsinnehåll och välmående. Trots trilskande knän är det fantastiskt att i denna ålder kunna tampas om topplaceringar i sin åldersklass. Terrängskidåkning som utfyllnad utan ambitioner ger naturupplevelser och kondition. Festandet intresserar inte längre, att ungdomen försvann i sus och dus är beklagansvärt med facit på hand.

Artistlivet har varit avskräckande och jag har aldrig vågat kasta mig in i det på allvar. Då är sportutövandet att föredra. Världen är full av misslyckade konstnärer. Duktiga artister som aldrig nått de kanaler som leder till framgång. Och svaga dilettanter som blivit berömda p.g.a. att de haft de rätta kontakterna. ”Kaikista onnellisin on iloinen amatööri” sade Kari Suomalainen.

Att de flesta av oss som tävlar om framgång i mogen ålder aldrig nådde den i unga år är betecknande. De som nådde toppen har slutat. Vad har de längre att kämpa för?

Det svaga självförtroendet har varit ett problem när det gäller människorelationer. Känslan av att inte duga leder till att man inte gör det. Börjar man tappa tron på sitt eget värde har man snart förlorat. Tillkortakommanden inom ett livsområde, t.ex. ekonomin, leder ofta till att allt annat rasar. T.ex. ett parförhållande.

När allt går bra är allt möjligt. När det skiter sig gör det så big time. Så framskrider livet i vågor. När det går bra ligger världen framför dina fötter, du kan välja och vraka bland partners och ingenting står i din väg. När det går dåligt får du vara nöjd om någon förbarmar sig över dina ynkliga existens.

Jag förundrar mig över människor som säger att de ingenting ångrar, att de hade handlat precis som de gjort om det fått leva sitt liv på nytt. Jag grämer mig över massor av förspillda chanser. Mycket kunde ha blivit annorlunda. Men å andra sidan går det ingen nöd på mig nu heller..