Upptagen

Möjligheter. Människolivet är fyllt av möjligheter. Skogen är full av bär och svamp. Vi kan inte plocka dem alla. 

Även om båtlivet är eftertraktansvärt finns det annat som gör att båten inte närmelsevis utnyttjas till fullo. Då seglingsdagarna räknas ihop i slutet av säsongen kommer sanningen fram. Det blev inte så mycket. Och detta faktum gäller för de flesta. Vi äger dyra båtar som kräver underhåll både i form av tid och pengar. Nyttjandet är inte i samklang med den investerade insatsen.

Nu är tid att ta upp. De hängivna beger sig ännu på seglats, men deras tur kommer snart. Glasfiberbåtar kan ligga i lite längre. De torkar snabbare. Marc och jag som lyfter nu kommenterar att det antagligen snöar när de skall upp. Surt, sa räven.

Jag söker en motsvarighet till finskans ”hyötysuhde”. Nyttograd? Gagnförhållande? Nyttjandegrad kanske?


Beger mig iväg i gryningen. Solen stiger upp och belyser molnen och de älvdansöverdragna åkrarna. Jag har tidigare beundrat dessa scener på väg från Backa till Hemvikshamnen. Jag stannar, vevar ned fönstret och fotograferar flera gånger under färden.

Vi är bara fyra som skall lyfta idag. Jag är den tredje. Den första är redan på plats med sin H-båt. Jag har klippt en matta för att lägga på bockens stödarmar. På båten skruvar jag loss stag och vanter. Lämnar förstaget och huvudvanterna. Slinter på det daggvåta däcket och tappar bilnycklarna. Lyckligtvis inte i sjön utan i sittbrunnen. Motorn startar efter en stunds glödgande. Jag kastar loss och puttrar mot lyftstället. Föregående båt är ännu i sjön. Jag fäster mig vid en boj och sätter mig att vänta. Så fort kajen blir ledig tar jag mig dit. Marc tar emot. Han är i tur efter mig. Vi hjälper varandra.


Masten lyfts först. Jag hade kommit ihåg att ta loss ledningen till topplanternan. Den fungerade ändå inte i somras. Jokinen sköter kranbilen med bravur, men kom inte ihåg hur Frejas underliv såg ut. Man kan inte minnas dem alla. Hon steg ändå, kom upp på flaket och forslades till sin plats. Efter lite justerande av tassarna ligger hon bra. Lite på aktern, men det skall väl duga. 


Följer Kärchertvätt, avlagringen avlägsnas lättast våt. Giftfärgen har hållit snäckorna borta. Jag skäms, men hittar inte alternativ. Därpå paketeras masten, spridarna avlägsnas och binds. Marc och några andra hjälper att forsla till mastställningen. Jag hjälper honom i min tur. Dyvikan avlägsnas och vattnet får strömma ut. Bordet, fendertarna och kemtoan placeras i bilen med Kärchern. Ännu återstår mycket att göra, men nu blir det lunch på ABC. Hungern tar ut sin rätt.


Det finns mycket svamp, men vilka man kan äta är inte lätt att veta…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s