Jag lägger hit bilden som Kari tog när vi seglade till Ryssklobben. Det är nämligen sällsynt att komma över en bild av sin egen båt seglande. Det kräver en utomstående. Här är den nu!
I natt var jag nattvakt i klubbens hamn. Ingenting hände. Jag vilade stundvis i båten och slumrade kanske till sådär smått emellanåt, men först efter kl. 5 vågade jag sänka mig i Morfei armar ordentligt. När jag vaknade hade Pekka redan kommit för att bygga bord i klubblokalen. Jag doppade mig vid den nyinstallerade badstegen. Det skall komma flera sade Pekka. Vi dryftade Johans initiativ att låta fotografera bottenprofilen..
I går kväll träffade vi ägarna till båten vi skall segla över Atlanten med. Det börjar igen verka som om färden skulle bli av. Företaget väcker givetvis tankar. Jag har länge pratat om seglatser utanför Östersjön, har läst böcker och sett filmer. Varför vill man utsätta sig för något man inte kan vara säker på?
Människor i min ålder och yngre blir sjuka. En del dör. Det kan man inte heller förutspå. Det är bättre att ta chansen och uppleva något nytt så länge man har hälsan i stället för att sitta och vänta på att det blir för sent. Risker finns det överallt. På Atlanten torde inte förekomma några fästingar.
minseglats 