Det kommer att bli en stressig vecka. Åtminstone då han ser i dagboken. Måndag: pensionärsträff i Karis och lite båtarbete. Inte så farligt ännu. Men tisdag: träff med båtelektriker Hannu i Hemvikshamnen kl. 8, lunch med Grankullapensionärer kl. 12, hem syrran som fyller år till morsan kl. 14, plocka upp Alva från skolan kl. 16 och från jumpan kl. 17.30. Därefter umgänge med barnbarnet till 19.30 ungefär. På onsdag skall Sara hämtas 8.30 och köras till Pihlajalinna. Kl. 10.45 är det gubbstretching. På kvällen har Jammarkören konsert i Esbo domkyrka. På torsdag skall det bakas inför mors 100-årskalas som går av stapeln på fredag och lördag. Han får bistå. På lördag är det dessutom Dans jordfästning i Karis kl. 10. Därifrån direkt till 100-årsfirandet.
En extra körövning sätts in på tisdag kväll. Presenningen skall bort från motorbåten torsdag morgon innan Viktor släpar den till Björnsö.
Detta veckoslut hinner han tvätta taket på stugan. Ett herrans besvär att hissa upp Kärchern med ett rep. Vattenslangen och några löst fästa delar trillar av på vägen. Han får klättra ned, stänga av vattnet, söka en skruvmejsel, klättra upp för att fästa slangen igen, klättra ned för att sätta på vattnet, klättra upp för att inleda tvättandet. Rännorna är besvärliga om man har lite höjdskräck. Men nu är taket rent.
På söndag får Susans inredning ett nytt lacklager. Hur många behövs det?
Genrep på Thorstorp inför onsdagens konsert. Denna gång med orkester. Det känns som om betydligt flera repetitioner hade varit av nöden. Om ett katastrofalt genrep betyder en lyckad konsert ser det bra ut.
Ett besök i hamnen på väg till pensionärsträff Karis.
En första titt under motorhuven ger vid handen att där finns en motor. Bra att veta. Hannu skall försöka utvinna el ur den i morgon.
Under pensionärsträffen på KW i Karis hålls en minnesstund för kollegan Dan. Han var initiativtagare (en av dem?) till pensionärsklubben Ulps (vad förkortningen betyder har fallit i glömska, något i likhet med unga lärarpensionärers sällskap.)
Tittade in på Fokus för att se Camilla Mobergs konstverk i taket. Det var nog där sist också, men han kom inte då att höja blicken.
Tidigt nästa morgon till båthamnen för att möta Hannu. Han skrider genast till verket och förbereder motorn.
Impellern sitter lite besvärligt, Hannu får borra ett nytt hål i motorskyddet för att få ut en skruv. Han verkar ändå veta vad han gör och erbjuder sig att fixa allt möjligt annat, som t.ex. smörjning av vinscharna. Det tycker Håkke inte att han behöver göra.
Klockan 12 följer lunch med Grankullapensionärerna.
Eftersom det har bestämts att det skall ätas ute så äts det ute. Trots att det inte är särskilt varmt. Solen värmer ändå något.
Så ännu syrrans födelsedagskaffe och Novenakörens extra insatta övning.
Onsdag morgon tillbringas med Sara. Själv har han drabbats av hösnuva eller nånting. Ingen riktig förkylning, men irriterande snor som ökar och minskar vecka efter vecka. Han försöker ändå lära sig Johannas sång Lumen Verum till kvällens konsert genom att lyssna till en inspelning från förra veckans övning (där han sjunger fel) och genom att klinka på klaveret.
Kören har dock en biroll, orkestern och Johanna själv på sång är huvudattraktionen. Konserten går skapligt fast publiken kunde ha varit flertaligare. Han sjunger nog bättre nu än på övningen. Men han är så trött att han inte, likt många andra, orkar gå på efterfest. Alltså många andra skippar också begivenheten.
Han reflekterar över att han är en urusel berättare. Han börjar på en historia men kommer inte ihåg namn och missar poängen. Då är det bättre att skriva ned vad han vill ha fram så hinner han tänka och kontrollera fakta. Ändå kan det gå fel.
Denna dag fyller hans mor 100 år. Det är mycket.
Gäster, hyllare kommer och går. Hans uppgift är att förse dem alla med bubbeldryck. Det blir inte mycken tid över för fotografering.
Han sitter i väntrummet. Psykiatern kommer förbi, men noterar honom inte. Han förflyttar sig närmare mottagningens dörr men tappar riktningen och hamnar i stället allt längre bort. Snart finner han sig irra omkring i stan tillsammans med någon, kanske hans syster. Sedan vaknar han. Idag skall han och sambon gå på begravning.
Att jordfästa en gammal vän som dock var yngre är tungt. Många gemensamma upplevelser dyker upp ur minnet. De närmastes sorg och saknad är uppenbar. Det blir ändå att bryta upp mitt i minnesstunden för att fortsätta firandet av 100-åringen, nu med släkten.
Blomprakten är prunkande. Förplägnaden riklig och god. Mor har nu firats i två dagar och i morgon är det morsdag! Det blir nog bäst att låta den 100-åriga modern vila och måla båtbottnen i stället…
minseglats 