Allting faller!

På senare tid har föremål störtat till marken. När han hastigt har lagt ifrån sig något på ett underlag har det kommit på kant och ramlat ned. Matburkar, telefoner, högtalare, synålar. Gång efter annan har han fått böja sig ned och plocka upp. När synålen föll fick han söka länge och därvid inse att det nog finns ganska mycket damm och annat på golvet. Nålen återfanns, men det blir till att dammsuga.

Alla löv och frukter har inte ramlat ner ännu..

Grankulla kammarkör GÖR håller konsert i nya paviljongen. Sångarna är väl inte bättre än andra, men han gillar repertoaren. Stundvis medverkar en stråkkvartett som låter bra med kören men när de framför Schubert utan kör låter det lite väl gnissligt. Han skall sjunga Christmas Carols med GÖR på nyårsafton. Är det tänkt.

Farsdag är en fars som dikteras av kommersiella påverkare, likt svarta fredagar och veckor, halloween och annat tjafs. Själv har han ett barn i alperna, två i Corona och ett i Norge. Alla skickar lyckönskningar vilket gläder honom. Det yngsta barnet brukar dessutom ringa och prata så gott som dagligen, så han har bra koll på vad som händer i Oslo. Eller i varje fall hur det yngsta barnbarnet mår och så.

Han har tagit till vana att på farsdag promenera till begravningsplatsen i Esbo där hans egen far ligger. (Det är visst andra gången han gör det). Nu sker det i duggregn, men han besluter sig för att fullfölja färden trots det. Det är liksom mera värt om man får motstånd.

Han har inga blommor eller ljus utan stannar bara och meddelar åt farsan att han inte tänker ge upp ännu, innan han promenerar tillbaka med hjälp av stavar. Han stannar på vägen i Alepa för att köpa kaffebröd. Glasögonen är våta, han ser inte mycket. När han kommer hem genomsur ser han att bullen kostat 27 cent, han har betalat kilopriset för päron. Siffrorna på vågen var något oklara.

En borde ständigt hitta nya motiv, nya infallsvinklar, nya sysselsättningar, nya idéer, nya maträtter, nya mål. Eller så inte…

Nu skall han tillreda den gamla beprövade paprika- och chilisoppan. Han hittar inte chili i butiken så han får hälla i litet av Berndts Hot Sauce.

Nu ser det plötsligt ut som om det var snö som faller!

Kvinnor plägar enligt hans erfarenhet inte säga sin mening rakt ut, utan de insinuerar eller låter förstå. Han är urusel på att tolka sådana dolda budskap och har gång efter annan läst in andra meningar än de avsedda. Som en följd av detta har han slutat att reagera på halvkväden. Ofta har han själv ansett sig ha rätt, men efter några år av funderande konstaterat att han kan ha haft fel. Beslut och åsikter fattade i sinnesrörelse tenderar slå slint. Nog om detta.

Efter ännu en alltför kort nattsömn beger han sig till gymmet där han orkar köra fullt en dryg halvtimme innan han går hem. Mitt på dagen känner han sig lite piggare och åker till Musikhuset för att höra Leevi Limingoja spela Peteris Vasks´Musique du Soir och J.S. Bachs Sonata in e på Organosalens orglar. Avkopplande med skön musik.

Sedan besöks Amos Rex med Ryoji Ikedas enerverande konst.

Alltför hi-tec för pensionären som vilar ögonen på Sigurd Frosterus samling i anslutning. När han sitter i tåget på väg hem känner han sig igen helt slutkörd. Men ännu skall det bli körövning i Esbodomen. William H:s arrangemang av Veni, Veni, Immanuel vållar huvudbry.

Under övningen inser han att det som övas skall framföras den 7.12. i en TV-bandning då han är och skidar i Ruka. Framträdandet vid högmässan den 3.12. som han har övat till, bl.a. Veni, Veni, är tydligen av underordnad betydelse. På lördag övning med kören som skall framföra Händels Messias i Musikhuset, på måndag övning med kören som skall sjunga Christmas Carols på nyårsafton o.s.v. Däremellan skall han gå på sånglektioner. Svårt att hänga med.

Nu är det fredag och han har inget program inrutat. Hur skall det gå?