Studentjubileum och övriga sommarsysslor.

Rulla ner till innehåll

Det är 50 år sedan de blev studenter. Nu samlas de i sin gamla skola för att återuppliva minnen.

Alla är inte med, någon är förhindrad, endel vill inte komma och några finns inte längre.

Rita jobbar ännu som lärare i skolan och guidar nu sina forna klasskamrater. Mycket är nytt, men vissa klassrum känns igen. Berättelser om lärarnas säregenheter och elevernas busstreck börjar cirkulera anefter att de kommer i hågen.

Härefter kör deltagarna till Ulles vackra hem i naturskön omgivning där han ordnar rundvandring. Vädret är idealiskt och gänget skojar och skrattar. Catering-mannen har dukat färdigt och snart sätter man sig till bords.

Denna träff skilja sig från tidigare genom att just ingen alkohol förtärs annat än en välkomstskål och öl till maten. Mycket beroende på att de flesta är bilburna. Det gör att detta jubileum bättre stannar i minnet (som däremot börjar svikta pga av tilltagande ålder).

Den ökande åldern gör också att man bestämmer att ordna nästa träff efter tre år i stället för fem som bruket varit hittills. Man vet ju aldrig..

Följande morgon känner farfar sig pigg och cyklar ut till stugan för att vattna sina örter och rensa ogräs. Vädret som har växlat mellan sol och regn har gjort gott åt grödorna som spirar förtröstansfullt.

Natten blir orolig då små myror har invaderat hans säng. Han försöker dammsuga, men de kommer igen. Inte de samma men nya. Finska fotbollslandslaget förlorar dessutom snöpligt mot Rumänien. Han hade inte tänkt se matchen till slut, men då han pga myrorna inte kan sova ser han ändå slutet. Frustrerande att se spelarna skjuta förbi och missa passningar. Sömnen infinner sig lyckligtvis ändå till slut med hjälp av diverse preparat.

Följande dag tar han ett morgondopp i potten och cyklar sedan hem för att övervaka ett dop och delta i en sångövning.

För att vinna tid och sträcka åker han igen tåg mellan Kyrkslätt och Domsby. Lyckligtvis hinner han få in cykeln i vagnen innan utrymmet fylls av barnvagnar. (Observera knähunden på lägsta hyllan!)

För första gången uppnår han en medelhastighet på över 20 km/h. Och då räknas inte tågresan med.

Jammarkören har planer. Här känner han sig nyttigare och det är en glädje att sjunga Johannas kompositioner, garanterat inte framförda av andra. De skulle gärna få nå en större publik, låt hoppas att det blir så.

Vad gäller världsläget har han åsikter, men finner det klokast att inte yppa dem. Det vill säga han vet inte hur han skulle framföra sina tankar på ett begripligt sätt. Mänskligheten är efter tusentals år fortfarande främmande för fredliga lösningar. Krig har alltid funnits och blir bara grymmare allteftersom vapenteknologin går framåt. Om man nu kan kalla det för framsteg. Han säger det ändå: i stället för att utveckla vapen borde man avveckla dem. Alla riken, nationer, länder eller vad man nu skall kalla dessa konstgjort hoptotade landområden, borde avskaffas. Bort med gränserna alltså. Därpå skulle mänskligheten, eller i varje fall några tänkande individer (om det längre existerar sådana), sätta sig ned och fundera på hur man på riktigt kunde bevara det som finns kvar av vår planet!

Han förstår inte förhärligandet av krigshjältar, bravader, frontmuseum, veteraner, krigsskildringar, krigsfilmer, strategier, taktiker, vapen, självständighet, ryttarstatyer och annat som har med krig att göra. Vi är bara ett antal (ganska stort dock) individer sammanträngda på en, universellt sett, liten planet.

Eftersom han inte kan lösa globala missförhållanden cyklar han tillbaka till stugan. Vägarna är delvis i uselt skick, och har han inte ögonen ständigt på skaft händer det att han kör i en grop. Efter en sådan märker han att framringen sakta töms på luft. Han har lyckligtvis kommit så långt att han klarar sig med en pumpning, men då han kommer fram är ringen tom igen.

Han lappar snabbt, men pumpar ringen innan limmet hunnit torka, så snart är däcket åter tomt. Den andra lappningen genomförs i lugnare takt och då hålls luften i slangen.

Härefter granskar han sina odlingar. Det ser lovande ut. Det smakar gott med en smörgås med egenhändigt odlad sallad och rädisa!

Något mullvadsaktigt har grävt hål i gräsmattan. Han klipper den i repriser men lämnar också partier oklippta åt pollinerarna. Hur mycket behöver de?

Den här årstiden växer gräset så det knakar. Några dagar ser det vältrimmat ut, sedan är det vildvuxet igen. (Alldeles som farfars frisyr, den är han ändå inte lika noga med..)

Följande uppgift är att rensa potten från växtlighet som hotar att breda ut sig. Potten tillför stället livskvalitet, han doppar sig varje morgon och då han badar bastu på kvällen.

Ett nytt problem är resterna efter det rivna huset. Fundamentstenar ligger huller om buller i trossbottenrester och sågspån. Att få ordning på eländet är ett långtidsprojekt, men han inleder försiktigt.

Han föreställer sig en öppen plats omringad av en stenmur. Inledningen är som sagt anspråkslös.

Vissa böcker tröttnar han inte på. Göran Schildts strapatser upphör inte att fascinera trots att han läser om dem varje sommar. Detta exemplar börjar dock vara slutläst..

Sömnen är dålig igen, delvis pga myrorna som fortfarande inte har lämnat hans nattläger. Han flyttar till en annan säng med färre myror och somnar slutligen. Hemfärden förlöper ändå med ny rekordtid, över 21 km/h i medeltal!

Det är körövning på kvällen..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: