Att propagera för fred och nedrustning verkar naivt och verklighetsfrämmande. Men så borde det ju inte vara! All den information vi får via massmedia framställer händelserna enligt ett västerländskt sätt att se på saken. De ryska statskontrollerade medierna ger en diametralt motsatt syn. Finns det något mittemellan?
Ett litet tanke-experiment förunnat en pensionär utan formellt ansvar: Låt mr. Putin få allt han vill. Utan motstånd. Ukraina, Baltikum, Finland, Sverige. o.s.v. Vad händer sedan?
Putin är inte längre någon yngling. Han kan inte regera i evighet (fast han kanske tror det). Klarar han av att leda ett imperium med motsträviga medborgare ?
Ryssland är ett land med en rik kultur. Alla ryssar kan inte vara, och är inte, fientligt inställda.
Det måste finnas ett alternativ till detta besinningslösa dödande och förstörande. Att möts våld med våld är ingen hållbar lösning.
Han söker svar hos Gandhi som förespråkar överläggningar. De har inte lett någon vart eftersom ingendera parten är beredd att ge vika.
Är sanktioner rätt väg att gå?
Tillbaka till verkligheten: Den yngsta dottern kommer från Oslo på besök. För att återgälda höstens kulturella utbud i Norge tar farfar (eller i detta fall far) damen till Kiasma och Amos Rex.
ARS-22 på Kiasma
Underjorden på Amos Rex
Kroppskulturen får alltså nu ge vika för den visuella kulturen. Den har länge blivit förbisedd förutom när det gäller de egna skapelserna och barnbarnets alster.
När dottern har åkt tillbaka till Oslo beger sig farfar till stugan. En massa tallgrenar har brustit under vintern. Han samlar dem i högar och tänder eld på en av dem. Timo dyker som väntat upp och fäller en tall vars topp har brustit.
Tallen kilar fast mellan två andra träd på vägen. Timo kapar bitar av den tills allt ramlar ned, Kvistarna läggs i brasan. Då han ännu sågar upp en gammal tjärstubbe och lägger den i elden brinner den i över ett dygn.
Han har biljetter till Ilmiliekkis konsert på Tavastia i morgon. Det lutar mot att bli blott en stödjande åtgärd igen.
minseglats 