..ett nytt avsnitt på tåget, men så som VR:s (Finska statjärnvägarna) nät fungerar försvinner allt. Det som jag skrev var att det är mörkt när jag åker iväg 05.50 från Grankulla station och att Rummelgrundet ligger avsides som Amazonas djungel.

Det är alltså tid att ta upp Freja. Jag går via Supermarket och inhandlar matburkar som jag sedan konstaterar att redan finns ombord. Medan jag kastar loss skickar Fredrik ett meddelande där han frågar om jag är på tåget. Jag svarar att jag är på väg att starta från Pavis och han får brått att flytta på båtarna så jag får plats under mastkranen. Jag kör sakta och njuter av det vackra vädret.

Väl framme vid båtvarvet inleds genast förberedelsen för avmastning. Överlopps linor tas bort och stag, vanter, barduner, elledning till topplanternan, bom och skot lösgörs eller tas bort. Medan Fredrik går att äta. När han kommer tillbaka gör vi mastkranen klar och lyfter sedan varsamt upp masten och lägger den över Freja. Den här gången får jag god tid på mig att avlägsna vantspridarna från sina fästen och binda dem längs med masten med gummisnoddar och dirklinan. När allting är prydligt inpaketerat får vi hjälp av ett par killar att bära in masten i båtskjulet. Som alltid då koncentrerat arbete pågår hinner ingen fotografera proceduren. Eller ens tänka på att göra det.

Frejas akter längst till höger i bild.

När hjälpredorna har gått hjälps Fredrik och jag åt att hissa masten i taket med hjälp av några av de många överlopps linor som finns i Frejas förpik. Arbetet är tungt då vi inte kommit oss för att använda block och talja, t.ex. storskot och barduner, men till slut får vi med hjälp av en stege masten uppbunden i taket.

Dottern till Frejas tidigare ägare, Nybergs, kommer på besök och insuper atmosfären. Barndomsminnen väcks till liv. Jag får veta att båten varit i dåligt skick när de köpte den och att fadern renoverade den under en längre tid. Det var han som målade skrovet vitt och däcket grönt. Samt döpte om flytetyget från Niña till Freja efter en gammal båt han ägt. Jag har funderat på namnet och varför jag inte bytte tillbaka till Niña då vi köpte båten. Freja är ändå ett väldigt vanligt båtnamn..

Familjen seglade flitigt och dottern minns att hon ofta tyckte det blev långtråkigt. Jag erbjuder henne och hennes sambo Johan, som renoverat däcket, en seglats. Nångång, nånstans.

Jag somnar Efter Nio, programmet alltså, men vaknar ca. klockan två på natten. Jag sover inte ordentligt efter det och stiger upp klockan sex och börjar förbereda morgonmålet.

Klockan åtta kommer Christian förbiputtrande. Han ser att jag tagit bort masten och kommer och frågar om jag ämnar lyfta båten på Rummelgrundet. Det visar sig att han är på väg att lyfta sin haj på samma ställe. Vi kommer överens att jag lyfter först eftersom han ännu inte har mastat av och jag skall ta tåget söderut.

Efter att Boris bjudit kaffe på varvsvinden åker Fredrik och jag till SSJ:s hamn där vi lämnar Freja medan vi ror ut till Rummelgrundet för att förbereda lyftet. Under tiden kommer Tuomas från Kokkola, hoppar ombord på Freja och kör henne till kälken som vi låtit glida till havs.

Eftersom det är Tuomas som kommer med Freja kan jag nu fotografera medan vi dirigera honom rätt på kälken.

Härefter vinschar vi upp båten med Tuomas ombord.

Jag får sedan skura den växtbelagda bottnen. Fredrik fotograferar. Ecofärgen har inte varit lika effektiv som den giftigare varianten jag använt tidigare. Men kanske miljövänligare..

När vi vinschar in Freja i skjulet får vi igen skruva lös den övre dörrpanelen så kompassen ryms in. Den ligger högst då mantågsstöttorna är avlägsnade. Här funderar jag hur jag skall skruva den tillbaka. Fredrik gör det sedan med hjälp av en stege.

Med rutin från förra hösten får vi ganska behändigt in båten i skjulet. Tuomas ror Fredrik iland medan jag småpysslar ombord. Kör glykol genom systemet t.ex. Boris och Fredrik tycker inte att jag behöver byta olja varje år. Tuomas tycker att motorn uppför sig konstigt. Jag vet inte…

Snart kommer Christian och lyfter följande båt. Vi ror iland, jag duschar i Segelsällskapets bastu. När vi kommer till båtvarvet efteråt kommer redan Christian tillbaka med sin lilla båt som nästan låter som en kultändare.

90 varv/sekund, konstaterar Tuomas, adagio. Han är ju musiker. (Vi såg dansföreställningen Häpeäpuu förra veckan där Tuomas stod för musiken)

Det är väldigt varmt för årstiden, rekordvärme. Vi går till centrum på pizza, jag i t-skjorta och en välfylld Tatonka-bag på ryggen. Tuomas tar sedan bussen till Kokkola och jag till Bennäs lite senare. På tåget till Böle är det ännu hett och kvavt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: