men stannar inte. Panik uppstår när det framkommer att inget kylvatten kommer ur avgasröret. Jag hade stängt vattenkranen när jag kollade om det var täppt. Efter öppnandet kommer fortfarande inget vatten. Mera panik. Får till slut tyst på motorn genom att vrida på nyckeln. Flera försök att byta impeller misslyckas. Jag frågar ett par gubbar som jobbar i närheten om de kan hjälpa, men de vet inte mera än jag. De ger uppgifter om en firma som jag ringer, men det är lördag och de kan inte göra något förrän på måndag.
Till slut får jag impellern på plats och laddarremmen spänd. Då är det bara att starta motorn och åka iväg. Det är bra sidovind och det grämer mig att jag inte kan strypa motorn trots att seglen drar. Alla metoder prövas, Jonas kontaktas och han säger att det borde finnas en spak som stänger motorn, men det är svårt att stå på huvudet i det trånga motorutrymmet samtidigt som båten skall manövreras i den ställvis smala farleden.
Gränsen till Sverige passeras och det märks på bebyggelsen. Märkligt!
Gästflaggan hissas. Seglatsen går bra trots motorknattret och efter dryga 6 timmar anlöps Båtskärsnäs, ett större varv och marina. Två gubbar som jobbar på en större plåtbåt tillfrågas om de vet något om dieselmotorer. Det gör de inte, men den ena kommer ändå att titta. Han föreslår stängning av bränslekran, men det vill jag inte, med tanke på påföljande luftning. Men medan mannen ser på hittar jag spaken som stänger motorn. Det blir tyst och jag förstår inte att jag inte sett den tidigare. För säkerhets skull fäster jag ett rött band i spaken. Glädjen är stor!
Här ligger jag nu säker invid marinan som säkert kan ge hjälp om jag behöver. Men jag har ju redan fixat allt!
Dessutom är det söndag i morgon..
minseglats 