Tidigt på morgonen hittar jag en olåst byggnad där jag kan duscha och uträtta andra behov. Ett snabbt morgonmål och sedan iväg. Det har utlovats starka nordliga vindar så jag tar ett inre far och och går för motor.
Det är smalt och grunt, 1,5-4 m.
Autopiloten fungerar prickfritt, den har varit en god investering. Den förbrukar dessutom mindre ström än jag befarade.
Efter Olkiluoto tröttnar jag på motorljudet, hissar segel och styr till havs. Den där frihetskänslan blir igen påtaglig. Bidevind styr Freja sig själv, det är bara att låsa rodret och sätta sig till rätta. Jag ser två andra seglare, en som går före och snart försvinner i horisonten och en som kommer länsande emot med bara genuan. Vinden ökar sakta mot utlovade 10m/s och jag tar in ett rev för säkerhets skull. Det skulle visa sig förnuftigt. Bättre att reva innan sjön blir så grov att det blir riskabelt. Freja fortsätter sin stadiga gång till dess att jag vid infarten till hamnen norr om Björneborg beslutar att rulla in lite av genuan. Då går balansen förlorad, jag får styra själv och blir våt av de vågor som spolar däcket. Ett surrande ljud hörs, det visar sig att Wallasvärmaren satt igång av sig själv. Jag stänger av, nu behövs ingen värme ombord.
Mina sjösportkort har tagit slut efter Raumo, så jag navigerar efter ett översiktskort, plottern inombords och främst med navionicsappen på min ipad. Där tar strömmen förstås slut just då jag kommer innanför vågbrytarna och möts av ett virrvarr av prickar. Lateral och kardinal om vart annat, huller om buller. Jag hade siktat på Räfsö, men hittar inte infarten, så jag stävar söderut där jag ser master. En röd prick lämnas till babord vid infarten, sedan syns inga flera. Medan jag spejar efter en ledig plats sjunker farten betänkligt för att sedan stanna. Jag sitter fast i sanden alldeles utanför bryggorna! Jag försöker vifta åt sjöbevakarna som syns i närheten och skrika åt människorna som jobbar med sina båtar. Till slut förbarmar sig besättningen på en båt på väg ut och drar mig loss.
Jag vänder om, efter flera fruktlösa försök att få upp fören mot vinden i den fortfarande hårda vinden utan att köra fast igen, och siktar mot Räfsö som ligger norrut. Med hjälp av plottern hittar jag till slut infarten och förtöjer långsides vid bryggan till baren.
Flickan i baren, som just skall stänga, säger att jag inte får stanna där och visar var gästplatserna finns. Jag betalar snällt och tar dessutom en kall öl och en jallu (ädelbrännvin). Sedan städar jag ombord och flyttar båten till angiven plats. Sömnen vill inte genast infinna sig efter dagens strapatser, men före midnatt är jag i Morfei armar.
Femtiden på morgonen är jag klarvaken. Här ligger mitt problem, medan andra skulle vända sig och somna om, är jag redan på väg. Det finns ingen ro. Upp till duschen, koka vatten, tillred morgonmål, uppdatera some o.s.v.
Innan jag åker vidare går jag den obligatoriska sight-seeing turen på Räfsö. Här kunde man bo!
minseglats 