Håret är klippt. Den första övningen på Toivo Kuulas Stabat Mater genomförd. Tåg och buss tillbaka till Pargas. Bunkring och iväg igen. Vinden är fortfarande emot och det blir att köra för motor. Först genom en klaffbro till faret västerut.
Faret tar slut vid Airisto marina, så dit efter två timmar för motor mot en tät västnordvästlig vind. Landningen är klumpig, ankaret fastnar i en boj och den valda bojen missas i första försöket. En vänlig man från grannbåten tar emot och låter bli att kommentera. Skolskeppet Helena lägger till på vindsidan av vågbrytaren.
Följande morgon vaknar jag före fyra. Efter klockan sex blir det morgonmål och dusch i en bastu som ännu inte är färdig. Dörren är öppen för vädring och tomma ölburkar ligger överallt. Jag åker iväg medan de flesta ännu sover. Seglen hissas i en lätt bris som snart dör ut. Det blir tre timmar för motor. En lätt sydlig pust föranleder hissning av gennakern. Den får dra i flera timmar, 1-2 knop. Tills det går som det brukar, vinden ökar och jag får problem att hala gennakern utan skydd av storseglet. Kryssarklubbens årsskrift 2014 rekommenderar Peterze’ns gästhamn i södra Gustavs, men jag är inte imponerad. En gyttjevik med restaurang och lekplats, för veckoslutsseglare och barnfamiljer kanske. Dyrt, mina slantar kommer att ta slut med denna fart.
minseglats 