Vi kör igen med två man per skift på grund av den livliga trafiken på Engelska kanalen och den kraftiga vinden. Jag är par med Tomi. Jussi och Emma bildar ett självklart lag.
Vi kör en besvärlig kurs, plattläns. Emellanåt får vi vinden in från fel sida i storen och en kosväng (ofrivillig gipp) förhindras endast av preventerlinan. Tidigare har preventerbeslaget gått sönder och bommen kommit över, lyckligtvis utan att skada någon eller något. Nu fastnar en latta bakom vanten när storseglet slår tillbaka efter ett sådant gippmissöde. Den översta lattan har tidigare fastnat, men nu är det fråga om den näst översta som är längre och som böjt sig som ett S. Efter att ha kört så här en tid gör vi en kontrollerad gipp med preventern sträckt och skotar samtidigt in. På detta sätt lyckas vi få seglet fritt igen. Problemet är att vi har genuan spirad och har svårt att reagera på vind- eller kursskiftningar med bara två man på däck. Vi är tvungna att segla långa tider med vinden från fel sida i storseglet tills det är tid för vaktbyte och vi kan gippa också genuan, d.v.s. rulla in seglet, föra över den tunga spirbommen på andra sidan och rulla ut seglet igen.
Hundratals fartyg går av och an längs med det fasta Europas kustlinje. Det visar sig ändå att de flesta ligger för ankar och väntar på sin tur i hamnen. Tomppa som har ett förflutet som sjöman berättar att man kan få ligga på redden i flera dygn. Jag funderar på det kostnadseffektiva med sådant förfarande. I varje fall är detta avsnitt av vår resa besvärligt, vi har varit vana att röra oss på Atlanten där det kunde gå flera dygn utan att vi sett ett enda fartyg. Jussi berättar att många proffsseglare undviker detta avsnitt som pesten. Jag förstår dem. Att komma utanför Östersjön försvåras märkbart av frakttrafikens intensitet.
På morgontimmarna kommer en stor tanker med vad jag tycker vara kollisionskurs. Tomi styr och jag förbereder mig att väcka Jussi så vi kan ta bort spirbommen från genuan och gå upp i vind för att undvika kollision. Tomi säger att jag skall ta det lugnt och se vad som sker. Och se, vi går för om fartyget med betryggande marginal. Jag undrar om det saktade farten och väjde. Knappast, ett så stort fartyg är nog inte så lätt manövrerat. Det var alltså jag som var onödigt ängslig! Det är i varje fall obehagligt att segla i dessa vatten på natten. Nu var det lyckligtvis stjärnklart och medvind. Att kryssa i dimma hade varit horror!
Jussi har fått en multitask-klocka förmånligt och Marko skickar ett meddelande till mig där han ber mig fotografera Jussi med klockan i reklamsyfte. Här är några försök:
Emma tog några av bilderna, bland annat den med kompassen, en god ide´som tyvärr blev något oskarp.
minseglats 