Eddie’s allmogejulle är i sitt rätta element. Bättre där.

Jullen lämnas vind för våg. Ho vet när möjlighet till segling uppenbarar sig. I varje fall finns den där. Möjligheten.

Därpå följer en cykeltur åt andra hållet. En elcykel på prov. Medelfarten är dock inte mycket högre. Vid 25 km/h slutar motorn att hjälpa och då kommer de inbitna tävlingscyklisterna i lycra med reklamtext susande förbi.

Kanske ändå inte värt att satsa på..
Inte den rakaste vägen precis..

Han har en tendens att försätta sig i situationer som är svåra att ta sig ur med äran i behåll. Frågan är om äran är något värt att behålla.

Också när man är oinspirerad kan man vid dagens slut konstatera att mycket blivit gjort. Små till synes intetsägande uppgifter som ändå har betydelse. Man blir förvånad!

Hemvägen blir kortare och lite snabbare. Fartmässigt alltså. Delvis får man också här åka bland bilarna på landsvägen, mera cykelvägar efterlyses. (Lycragubbarna åker bland bilarna också där det finns cykelvägar.)

Av bara farten, inga bromsar. Men egentligen vågar han inte låta det löpa, han spärrar nog när det går för fort.

Cirkus i stan.

Spunnet socker: onödigt och ohälsosamt, men något som av någon orsak hör till cirkus och nöjesfält. Farfar tar sig friheten att låta barnbarnet ta del av traditionen. Det hör ju inte till vardagen.

Människor som har utvecklat sin konst till fulländning är beundransvärda oberoende av genre.

Nästa dag en tur till Sibbo skärgård.

Med Metron kommer man genom huvudstaden.

Jullen riggas. Masten får tas ned då fockfallet inte blivit isatt. När den reses igen är förstaget fel uppe i masten och får rättas till med hjälp av en åra. Till slut, efter ett par timmars arbete, är allt på plats och premiärseglatsen kan vidta.

Nästa sjösättning: Calles Emerentia.

Det är något speciellt med gamla båtvarv. Metoderna har inte förändrats på flera decennier. Det finns två båtvarv på Simsalö där han har tillbringat sin barndom och hoppat mellan de insmorda stockarna. Samma känsla finns också på Rummelgrundet i Jakobstad där Freja låg ett par vintrar. Nu är hon på Jakobstads båtvarv som Niña. Också ett fint ställe!

Det finns inte behov att fabulera. Truth can be stranger than fiction!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: